X-COM-historia: X-COM: First Alien Invasion

13 Nov

Men går X-COM-email att markera som oläst?Spelet X-COM: First Alien Invasion, ofta också kallat Email X-COM, känns på många sätt som en tillbakagång till den allra tidigaste delen av X-COM-historian. Här finns nämligen saker som påminner om spel som Chaos och till och med Rebelstar Raiders. Dina soldater har förutbestämda vapen som de inte kan byta med varandra, de turordningsbaserade striderna sker på väldigt små och förutbestämda kartor (dock finns det som tur är ganska många av dem), och här finns ingen övergripande speldel som väver samman kartorna till en större historia, varje spelomgång går ut på att ta kål på alla fiender på en karta, inget mer. Det går inte ens att spela mot datorn, du måste liksom i Rebelstar Raiders ha en mänsklig motspelare. Denna märkbara förenkling, som gör att spelet saknar nästan alla kännetecken från tidigare X-COM-spel, är dock inte ett problem, då den inte tycks vara gjord på grund av inkompetens från spelskaparna, utan är avsiktlig för att få spelet att passa till de genuint nya och intressanta idéer som trots allt finns.

En hel karta får plats på skärmen.Den första av dessa idéer är ett väldigt annorlunda upplägg av det turordningsbaserade spelsystemet. I alla tidigare turordningsbaserade spel som gåtts igenom i den här serien blogginlägg (för att inte tala om de flesta turordningsbaserade spel över huvud taget) är grundmekanismen densamma: Du väljer en soldat, klickar dit hen ska gå, hen går dit, du klickar var hen ska skjuta, och hen skjuter. Sedan väljer du nästa soldat, och upprepar processen tills alla soldater har gjort allt de kan göra den rundan, och det blir motståndarens tur att göra likadant. I Email X-COM fungerar det i stället så här: Du väljer en soldat, och ”ritar” vägen dit hen ska gå, och ger order att hen ska skjuta om hen ser en fiende på vägen, eller beordrar henom att stå still och skjuta på en redan synlig fiende (spelet behåller åtminstone det begränsade synfältet från tidigare X-COM-spel). Sedan väljer du nästa soldat och ger denne order på samma vis. När du gjort detta med alla soldater klickar du på knappen för att indikera att du är färdig med rundan, och det är först då som rundan ”spelas upp”, alltså soldaterna går den väg du ritat upp, och skjuter på fiender om de stöter på några på vägen, eller så står de stilla och tillbringar hela rundan med att skjuta skott mot en viss fiende (vissa soldater med tunga vapen måste stå stilla hela rundan för att kunna skjuta).

Gula streck utsatta dit soldaterna ska gå.Denna spelmekanism gör spelet väldigt annorlunda från föregångarna, du måste tänka på ett helt annat sätt när du inte kan se resultatet av dina order direkt och inte kan anpassa dig efter vad som händer under rundans gång. Du måste lägga upp hela din plan direkt, och sedan hoppas att inget oväntat händer, att en av dina ensamma soldater inte springer på ett helt gäng fiender, att du kan hantera de fiender som redan är synliga, och så vidare. På sätt och vis är detta ett mer realistiskt upplägg, i verkliga strider kan ju ledaren allt som oftast bara ge sina order och sedan hoppas att allt går som det ska, hen kan inte skicka fram en soldat i taget och utifrån dennes resultat bestämma vad nästa soldat ska göra. Mekanismen är också intressant i det att den tar spelet ännu ett steg ifrån de fysiska brädspel där X-COM har sitt ursprung, då jag har svårt att se hur systemet med att ”spela in” och ”spela upp” rundor mot en dold motståndare kan göras i ett icke elektroniskt format, utan ett väldigt komplext spelupplägg.

Du kan också skicka med ett meddelande till din motspelare med rundan.Det annorlunda sättet att hantera turordningsbaserade strider på verkar till en viss del vara gjort för att fungera med spelets andra intressanta nyhet, den som ni nog listat ut från spelets alternativa titel. Även om du måste ha en mänsklig motståndare måste inte denne befinna sig på samma plats som du, spelet kan spelas via internet, men inte på det sätt som onlinespel vanligen fungerar. Du och din motståndare måste nämligen inte vara uppkopplade samtidigt, i stället går det till så att du ”spelar in” din runda (och ”spelar upp” den från ditt perspektiv så att du vet vad som händer), sedan skickas rundan via e-post till din motståndare, och när hen startar spelet och tar emot rundan spelas denna upp från hens perspektiv (ni har ju olika synfält, så ni kommer att se olika saker). Sedan skapar din motspelare en runda på samma sätt och skickar till dig, och det hela fortsätter tills en av er lyckats döda alla motståndarens soldater. Detta spelsätt känns som så mycket annat i spelet som en tillbakagång till tidigare spel, inte de i X-COM-serien och dess föregångare, utan mer generellt till det gamla ”play by mail”-systemet som fanns i många av de allra tidigaste spel som kunde spelas via internet och dess föregångare, för att inte tala om de helt analoga versionerna, till exempel när två personer skickar schackdrag till varandra via post.

Spela som utomjordingarna och försvara Mars!Att spelet i övrigt är så förenklat jämfört med föregångarna känns i sammanhanget som ett ganska smart drag, då de nya spelsystemen i sig troligtvis kräver en del tankeverksamhet från spelare som aldrig tidigare sett något liknande, för att inte tala om spelskaparna som säkerligen ville göra det lätt för sig när de skulle programmera ett så pass annorlunda spelsystem och fixa ett fungerade online-system också. Då hade det kanske varit dumt att lägga all komplexiteten från de tidigare X-COM-spelen ovanpå det andra. På det stora hela känns Email X-COM som ett test, ett prov av nya intressanta idéer framställda på ett enkelt sätt för att se om de fungerar. Trots att jag inte har något emot detta, och tycker att spelet överlag fungerar bra, så finns det ett stort problem som egentligen inte har med spelet i sig att göra, men som kanske inte hade existerat om spelskaparna hade varit lite mer förutseende.

Det stora problemet.Saken är nämligen den att spelrundorna inte kan skickas via vanlig e-post, utan går från spelet till en server hos företaget som publicerade spelet, Hasbro Interactive, och därifrån vidare till din motspelare. Eller, det är åtminstone tänkt att fungera så, men när Hasbro Interactive lades ner några år efter att spelet släppts så stängdes också denna server ned, så nu går det inte att skicka rundorna längre, och därmed inte att spela spelet online så som det var tänkt. Detta är ett problem som Email X-COM har gemensamt med många andra onlinespel, men till skillnad från exempelvis ett MMORPG borde det ha gått att lösa problemet ganska enkelt, om det bara gick att skicka rundorna på något annat vis. Och det finns faktiskt en del fans av spelet som försökt komma runt server-problemet, genom att mixtra med spelets kod på olika sätt. Tydligen har de lyckats hitta en lösning, men den är ganska komplicerad, och jag lyckades inte få den att fungera. Det finns också en enklare lösning upptäckt av ett annat fan, men det innebär att den som ”spelar in” en runda inte kan spela upp den från sitt perspektiv, den kan bara ses av motspelaren, vilket i mina ögon gör den ganska värdelös. Att det ska vara så komplicerat är i sig ganska dumt med tanke på att själva spelet ju verkade vara designat för att vara så okomplicerat som möjligt.

Återskapa Aliens med en chrysallid-invasion!Som tur är har spelet även ett ”hotseat mode”, det vill säga att två personer sitter vid samma dator och turas om att spela sin runda, så för den som är väldigt intresserad går det att styra upp en match om man har en kompis till hands. Min tanke var ursprungligen att jag skulle spela spelet via internet med någon annan av Markera Som Olästs skribenter för att få ett intryck av hur det fungerade, men när jag inte kunde få detta att funka blev jag tvungen att göra som jag gjorde med Rebelstar Raiders, alltså spela mot mig själv. Vilket knappast är idealiskt, men jag tror ändå att jag åtminstone fick en bild av spelmekanismen och grunderna i spelandet. Jag har ju uppenbarligen hittat en del att skriva om i alla fall!

Naturligtvis kan du ta dig an ett kraschat UFO.Sammantaget känns X-COM: First Alien Invasion som en väldigt intressant och annorlunda idé, genomförd på ett hyfsat sätt, men med stor potential att utvecklas. Och faktum är att detta inte är det sista vi kommer att se av dessa idéer i vår genomgång av X-COM-historian, Gollop skulle utveckla dem ytterligare i ett av sina senare spel, samtidigt som han även där skulle påminna om var allting började. Men innan vi når dit måste vi tyvärr ta en titt på ett spel som av många anses vara det absolut sämsta i X-COM-serien.

Nästa gång: Spelet som dödade X-COM?

Publicerat av Fredde Sectoid

Annonser

3 svar to “X-COM-historia: X-COM: First Alien Invasion”

  1. Jönsson januari 28, 2015 den 9:25 e m #

    Jag ville spelat med dig. Trist att det inte gick att styra upp.

    • Fredde januari 29, 2015 den 9:23 f m #

      Vi får köra hotseat-mode nästa gång vi befinner oss på samma plats!

Trackbacks/Pingbacks

  1. X-COM-historia: Laser Squad Nemesis | Markera som oläst - juni 8, 2015

    […] Första gången jag spelade Laser Squad Nemesis gillade jag det inte. Jag tror det beror på att jag hade fel förväntningar på det baserat på dess titel och dess beskrivning som ”tactical warfare from the creators of X-COM”. Jag trodde att spelet skulle fungera som det gamla Laser Squad eller de första X-COM-spelen, och när det visade sig ha ett mycket annorlunda spelsystem var jag inte beredd på detta. Det var först senare som jag insåg att Laser Squad Nemesis egentligen inte är en uppföljare till Laser Squad, utan snarare en arvtagare till det något mer obskyra Email X-COM. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: