Archive by Author

Vi har flyttat!

13 Sep

Vi har inte stängt, bara flyttat!

Nu är det dags igen! Markera som Oläst har flyttat till en ny adress och fått en ny snygg sida (inklusive ett forum som vi hoppas våra läsare skriver i). Från och med nu återfinnes våra nya inlägg enbart på adressen:

http://www.markerasomolast.se

Annonser

X-COM-historia: UFO: Aftermath

3 Sep

Ett UFO gör entré.När jag såg lådan till spelet UFO: Aftermath i en spelbutik för många år sedan trodde jag att det var en officiell uppföljare till X-COM-spelen. Ja, det hette inte ”X-COM”, men minns att det första X-COM-spelet ursprungligen hette ”UFO: Enemy Unknown”, så det var inte helt omöjligt att tro att detta var nästa spel i serien. Relationen mellan UFO: Aftermath och X-COM är dock mer komplicerad än så. Jag har tidigare nämnt det aldrig färdigjorda spelet X-COM: Genesis, som var tänkt att vara nästa strategiska spel i serien. En tid efter att produktionen av detta spel lades ner började ett annat företag med veteraner från utvecklingen av det första X-COM-spelet, inklusive skaparen Julian Gollop, att jobba på ett spel med den något udda titeln The Dreamland Chronicles: Freedom Ridge (titeln syftar på olika termer från UFO-konspirationsteorier). Detta var tänkt att vara en modern remake av UFO: Enemy Unknown, även om de inte hade rättigheterna till X-COM-namnet längre. Vad jag läst av beskrivningarna av Genesis och Freedom Ridge verkar de ha en del speltekniska och storymässiga likheter, även om jag inte hittat något som tyder på att det senare projektet skulle vara en direkt fortsättning på det tidigare. Hur som helst så lades utvecklingen av Freedom Ridge också ner efter en tid, men rättigheterna till spelet och det utvecklade materialet köptes upp av ett annat spelföretag som satte igång utvecklingen igen. Men allteftersom tiden gick fanns mindre och mindre kvar av det ursprungliga Freedom Ridge-spelet kvar, och spelet bytte namn till… UFO: Aftermath. Det verkar som att den ”officiella” beskrivningen av detta spel är att det är en ”homage till X-COM”. Jag antar att de kunde kalla det ”UFO” eftersom det ordet kanske inte är så lätt att copyrighta i sig. I vilket fall så tycker jag att banden med X-COM är tillräckligt starka för att detta spel (och dess senare uppföljare) ska tas upp i denna genomgång av X-COM-historian. Läs mer

Nördfavorit – Marguerite St. Just

5 Aug

Marguerite i en bokillustration.Året är 1792. Den franska skådespelerskan och charmanta societetsdamen, av många kallad ”den smartaste kvinnan i Europa”, Marguerite St. Just bor i England och är likt många andra engelsmän fascinerad av berättelserna om en mystisk man endast känd som ”Den röda nejlikan” (på engelska ”The Scarlet Pimpernel”, det är möjligt att ”nejlika” egentligen inte är rätt översättning av blomman i fråga). Denne brukar tillsammans med sina kompanjoner i ”Den röda nejlikans liga” titt som tätt resa till Frankrike, och med listiga planer hjälpa franska adelsmän att fly landet, då den franska revolutionen just då pågår, och blåblodiga herrar och damer riskerar att avrättas i den fruktade giljotinen. Ingen vet vem den röda nejlikan egentligen är, då han de få gånger han setts alltid varit utklädd till andra personer, som en del av hans djärva planer. En sak är dock Marguerite säker på: Han kan definitivt inte vara hennes make, den stilige men smådumme slöfocken till engelsk adelsman vid namn Percy Blakeney. De som kan sina superhjältar vet nog hur denna historia kommer att sluta… Läs mer

Odjuren vid fönstret

4 Jul

En obskyr historia av H.P. Lovecraft, som kännare menar har många likheter med hans Odörtrilogi (till exempel det faktum att den inte existerar).

En akademiker flyttar in i ett gammalt hus utanför staden där han studerar, och allting verkar vara frid och fröjd. Han har trevliga grannar, smålantliga omgivningar att ströva genom och filosofera, och slipper lida av storstadens alla otrevligheter. Men så börjar han se två hundar vandra förbi hans fönster om natten, även om han snart börjar tveka på att det verkligen är hundar. Ty de läten som djuren ger ifrån sig är så fasansfulla att han inte kan beskriva dem, annat än att de tycks komma från kosmos mörkaste avgrunder. Vem är mannen som äger dessa odjur? Och vad är djurens sanna natur? Kan det vara de varelser som mörka skrifter såsom Liber Ivonis och Unaussprechlichen Kulten kallar ”Tindalos hundar”? Kan akademikern stoppa dem innan deras läten driver honom till vansinne?

(Fredde ursäktar likt sin föregångare för denna fånighet, men jag blev inspirerad när jag märkte att en granne har två stora hundar som han brukar vara ute och promenera med, och dessa ger ifrån sig obehagliga läten som inte liknar något som jag hört från hundar innan, utan känns smått Lovecraftianskt obeskrivliga. De är dock ordentligt kopplade och verkar inte farliga, bara läskiga.)

Publicerat av Fredde "They are lean and athirst!"

X-COM-historia: Laser Squad Nemesis

8 Jun

Inte "sectoids", utan "greys".Första gången jag spelade Laser Squad Nemesis gillade jag det inte. Jag tror det beror på att jag hade fel förväntningar på det baserat på dess titel och dess beskrivning som ”tactical warfare from the creators of X-COM”. Jag trodde att spelet skulle fungera som det gamla Laser Squad eller de första X-COM-spelen, och när det visade sig ha ett mycket annorlunda spelsystem var jag inte beredd på detta. Det var först senare som jag insåg att Laser Squad Nemesis egentligen inte är en uppföljare till Laser Squad, utan snarare en arvtagare till det något mer obskyra Email X-COM. Läs mer

Lufia II: En lyckad prequel

3 Jun

Det andra spelet är det första. Eller tvärtom.Det här inlägget innehåller spoilers för handlingen till SNES-spelet Lufia II: Rise of the Sinistrals. Detta inkluderar spelets slut, men att berätta vad som händer där är kanske egentligen inte en spoiler, beroende på hur man ser på det. Om man har spelat det föregående spelet i serien vet man ju faktiskt redan hur Lufia II slutar.

Från inledningen till Lufia I.Det första spelet, Lufia & the Fortress of Doom, är på det stora hela inte något särskilt anmärkningsvärt spel. Det är inte dåligt, men det finns inte många saker som får det att stå ut från mängden av konsol-RPG. Du har dina hjältar som reser runt i en tämligen typisk fantasyvärld med en smula steampunk inslängt, slåss med slumpmässigt uppdykande fiender i turordningsbaserade strider och räddar världen från storskurken. Eller ja, i det här fallet rör det sig om flera storskurkar, fyra för att vara exakt. Det är de gudalika Sinistrals som hotar världen när de återvänder efter att 100 år gått sedan de senast besegrades. Det intressanta med spelet är dess inledning, som visar vad som hände för 100 år sedan, och där du får styra de fyra legendariska hjältarna precis när de är på väg in i Sinistralernas fästning för att besegra dem för första gången. Hjältarna är Maxim (förfadern till huvudpersonen i spelet), hans käresta Selan, polaren Guy, och alven Artea. Men saker och ting går inte riktigt som hjältarna tänkt sig… Läs mer

Mad Max: Fury Road – En recension

16 Maj

"Oh baby, it's a wild world."Detta är filmen som är vad vi ville att Prometheus, Star Wars-prequelerna och, till en viss del, Avatar skulle vara; en visionär filmregissörs lyckade återkomst efter flera år till filmserien/genren som han är mest känd för. Där Ridley Scott, George Lucas och James Cameron alla misslyckades med att leva upp till förväntningarna vi ställde på dem har den i jämförelse kanske inte riktigt lika kände, men definitivt lika inflytelserike, George Miller skapat precis vad vi hoppats på med sin nya film i den klassiska postapokalyptiska Mad Max-serien, Fury Road. Läs mer

Nördfavorit – Leia Organa

4 Maj

En beväpnad Leia är inget som stormtroopers tycker det är kul att handskas med.Prinsessan Leia Organa är en person som lever upp till sin titel. Hon gillar, och är bra på, att vara en ledare. Hon är som mest nöjd när det är hon som har kontroll över en situation, eller när hon har möjlighet att ta kontrollen, och det är sällan som hon låter sig styras av någon annan (hon tar inte ens skit från självaste Darth Vader). Det kan vara på en stor skala som när hon leder Rebellalliansens soldater i kampen mot det ondskefulla Rymdimperiet, eller på en mindre skala när hon tar kommandot under de många äventyr som hon och hennes äventyrliga polare (såsom Luke Skywalker, Han Solo eller Lando Calrissian) hamnar i. Läs mer

X-COM-historia: X-COM: Enforcer

3 Apr

Jag är inte säker på om jag ens borde skriva om spelet X-COM: Enforcer i denna genomgång av X-COM-spelens historia, då det utöver namnet knappt har någonting alls att göra med resten av spelserien. Där det tidigare X-COM: Interceptor åtminstone försökte att anpassa en spelgenre annat än turordningsbaserade strider till X-COM-spelens övergripande spelmekanismer och stämning struntar Enforcer i princip helt och hållet i det, så jag har inte så mycket att säga om det om jag skulle ta mig an det som ett nästa steg i spelseriens utveckling. Det är en anomali, ett bisarrt snedsteg, och det lyckas inte ens så värst bra med vad det försöker vara. Nå, om inget annat kan jag åtminstone försöka förklara vad det gör fel, på vilka sätt det fullständigt missar poängen med X-COM. Läs mer

Dags för mysfilm!

1 Apr

Ibland vill man inte titta på svår film, ibland vill man bara samla hela familjen runt TV:n och njuta av en riktigt glad, mysig och upplyftande historia. En av mina favoriter bland sådana trevliga filmer är föga förvånande en klassiker i genren, The Shining.

Jag menar, jag har inte något emot en riktigt psykologiskt komplex tragedi som Janne Långben The Movie, men det är viktigt att lätta på trycket ibland, annars skulle jag kunna bli en riktigt tråkig pojke.

Publicerat av Fredde Tittut!