Arkiv | Något helt annat RSS feed for this section

Odjuren vid fönstret

4 Jul

En obskyr historia av H.P. Lovecraft, som kännare menar har många likheter med hans Odörtrilogi (till exempel det faktum att den inte existerar).

En akademiker flyttar in i ett gammalt hus utanför staden där han studerar, och allting verkar vara frid och fröjd. Han har trevliga grannar, smålantliga omgivningar att ströva genom och filosofera, och slipper lida av storstadens alla otrevligheter. Men så börjar han se två hundar vandra förbi hans fönster om natten, även om han snart börjar tveka på att det verkligen är hundar. Ty de läten som djuren ger ifrån sig är så fasansfulla att han inte kan beskriva dem, annat än att de tycks komma från kosmos mörkaste avgrunder. Vem är mannen som äger dessa odjur? Och vad är djurens sanna natur? Kan det vara de varelser som mörka skrifter såsom Liber Ivonis och Unaussprechlichen Kulten kallar ”Tindalos hundar”? Kan akademikern stoppa dem innan deras läten driver honom till vansinne?

(Fredde ursäktar likt sin föregångare för denna fånighet, men jag blev inspirerad när jag märkte att en granne har två stora hundar som han brukar vara ute och promenera med, och dessa ger ifrån sig obehagliga läten som inte liknar något som jag hört från hundar innan, utan känns smått Lovecraftianskt obeskrivliga. De är dock ordentligt kopplade och verkar inte farliga, bara läskiga.)

Publicerat av Fredde "They are lean and athirst!"

Magnus Härenstam 1941 – 2015

15 Jun

magnusharenstam1Jag skulle drista mig till att påstå att det inte existerar särskilt många svenska barn som inte vuxit upp med Fem myror är fler än fyra elefanter. Nu har den siste av seriens tre huvudpersoner gått ur tiden och sorgen är ett faktum. Det här kommer att bli en väldigt personlig artikel, gott folk. Läs mer

Christopher Lee 1922 – 2015

13 Jun

Nördar är en klassiskt konfliktsökande grupp. Mycket skall debatteras och diskuteras. Alla har olika åsikter om vilken christopherlee1karaktär eller skådespelare som egentligen är häftigast. Men det finns en grupp människor om vilkas förträfflighet alla nördar kan vara överens. Den kanske främste bland dessa var den levande legenden Christopher Lee.

Det är svårt att veta vart man skall börja. Lee började sin skådespelarkarriär efter andra världskriget (under vilket han arbetade både för underrättelsetjänsten, som frivillig soldat i Finska vinterkriget, vid Royal Air Force och stävjade ett myteri bland sina medsoldater efter flera slag vid Nordafrikafronten – för att bara nämna några saker)  och fick sitt genombrott i slutet på femtiotalet när han spelade Frankensteins monster i Hammer-skräckisen The Curse of Frankenstein. Mellan 1957 och 1976 skulle Lee göra ett enormt antal filmer för Hammer och spela allsköns monster, däribland mumien Kharis men det kanske mest kända av dessa var Dracula. En roll som han själv enligt rykten inte tyckte så värst mycket om efter de första filmerna men som han fortsatte att spela då efter påtryckningar från studion och en oro för att folk skulle förlora arbetsmöjligheter om han vägrade fler filmer i serien.

Läs mer

Mad Max: Fury Road – En recension

16 Maj

"Oh baby, it's a wild world."Detta är filmen som är vad vi ville att Prometheus, Star Wars-prequelerna och, till en viss del, Avatar skulle vara; en visionär filmregissörs lyckade återkomst efter flera år till filmserien/genren som han är mest känd för. Där Ridley Scott, George Lucas och James Cameron alla misslyckades med att leva upp till förväntningarna vi ställde på dem har den i jämförelse kanske inte riktigt lika kände, men definitivt lika inflytelserike, George Miller skapat precis vad vi hoppats på med sin nya film i den klassiska postapokalyptiska Mad Max-serien, Fury Road. Läs mer

Dags för mysfilm!

1 Apr

Ibland vill man inte titta på svår film, ibland vill man bara samla hela familjen runt TV:n och njuta av en riktigt glad, mysig och upplyftande historia. En av mina favoriter bland sådana trevliga filmer är föga förvånande en klassiker i genren, The Shining.

Jag menar, jag har inte något emot en riktigt psykologiskt komplex tragedi som Janne Långben The Movie, men det är viktigt att lätta på trycket ibland, annars skulle jag kunna bli en riktigt tråkig pojke.

Publicerat av Fredde Tittut!

Nörden och kärleken

25 Mar

För ett par år sedan skapade Marcus Ljuggren och Max Tellving på Feedback Film kortfilmen Nörden och kärleken. En kort studie i att älska den man älskar. Och Warhammer.

Publicerat av Jönsson

Terry Pratchett 1948 – 2015

13 Mar

Jag var nog tolv år gammal när jag såg den märkliga animerade TV-serien Soul Music, baserad på Terry Pratchetts bok tpratchettmed samma namn. Lyckligtvis var jag ung nog för att se förbi det faktum att röstskådespeleriet var sisådär och att själva animationen var nästan osynlig. Ingen rörde sig normalt, ingen talade normalt, inget lät normalt men jäklar om jag inte föll för det. För en värld där Döden är en karaktär som bär en lie, har en häst som heter Binky och TALAR ENBART I VERSALER. En värld som flyger genom rymden buren på fyra elefanter som står på en jättelik sköldpadda. En värld som Discworld.

Efter att ha sett serien kastade jag mig över böckerna den var baserad på. Men redan då fanns där väldigt många att välja på.
Lyckligtvis behövde man inte läsa dem i någon speciellt ordning (förutom de första två, The Colour of Magic och The Light Fantastic) utan de var och är alla helt fristående berättelser. Jag kunde därför pratchett-tshirtplocka och läsa lite som jag ville. Tack vare Christopher Lees fantastiska insats som Döden hade jag från TV-serien redan fått en favoritkaraktär men det tog inte lång tid innan jag fick fler. Mustrum Ridcully – ärkekanslern på Osynliga Universitetet, Bibliotekarien, Agnes Nitt, ConinaCohen Barbarens dotter och självklart Rincewind – världens fegaste och sämsta troll(l)karl. För att inte tala om Dödens dotterdotter Susan Sto Helit som kan ha varit den första fiktiva personen som jag blivit kär i.

När jag sedan, ca tio år senare började läsa böckerna igen hade jag givit mig tusan på att jag skulle läsa dem allihop. Och det gjorde jag också. Det tog mig lite mer än ett år att få läst alla (då) 39 böcker och jag lärde således känna karaktärer jag missat vid första genomläsningen*. Samuel Vimes, Esmeralda Weatherwax, Moist von Lipwig, Havelock Vetinari, Angua von Überwald och Tiffany Aching. Jag älskade dem allihop och alla kom från samma briljanta penna.

*Jag såg även om Soul Music. Gör för allt i världen inte det!


Terry Pratchett diagnosticerades 2007 av en ovanlig form av sjukdomen alzheimers. Sakta men säkert berövade sjukdomen honom på förmågan att skriva och läsa ordentligt. Han kunde fortfarande författa, och det gjorde han också men nu med hjälp av en personlig assistent som skrev ned allt det Terry dikterade. Efter sjukdomens intåg tog Pratchett ställning i frågan om dödshjälp. Han menade på att en person har rätt att dö med värdighet om personen det så önskar och ville själv kunna ha alternativet att göra det om hans sjukdom förvärrades.

Den 12 mars 2015 somnade Terry Pratchett in i sitt hem efter en kort tids sjukdom i sin säng omringad av sin familj och sina katter. Han dog av naturliga orsaker och han dog på det sätt som han själv ville. Det gör inte saken lättare för oss som växte upp med den värld han skapade. Pratchett gjorde fantasy roligt, lättillgängligt och nyanserat. Han drev med förutfattade meningar och han belyste det mänskliga i oss alla genom att visa oss det från ett annat perspektiv.

Några minuter efter Terrys död publicerades tre stycken tweets på hans officiella kanal;

”AT LAST, SIR TERRY, WE MUST WALK TOGETHER.

Terry took Death’s arm and followed him through the doors and on to the black desert under the endless night.

The End.”

pratchett

Skivan snurrar långsammare nu.

Publicerat av Jönsson

Leonard Nimoy 1931- 2015

27 Feb

Idag förlorade världen en av sina största nördikoner. Leonard Nimoy har lämnat oss.leonard-nimoy-to-palestinians-and-israelis-live-long-and-prosper-in-two-states-2

Oavsett om du gillar Star Trek eller ej, oavsett om du ens sett Star Trek så vet du med största sannolikhet vem Mr. Spock är. Därför tycker jag att vi idag skall ta chansen och titta på Nimoys andra verk. Hans gästspel i Twilight Zone innan han ens var känd, hans roll som Galvatron i Transformers: The Movie och hans fantastiska gästspel som sig själv i Simpsons och Futurama för att bara nämna några.

Farväl herr Nimoy. Idag har nördarna sorg.

I have been and always shall be your friend.

Lundakarnevalen 2014.

Publicerat av Jönsson

Arge Max och vredesvägen

17 Okt

Regissören och den allmänt drivande kraften bakom alla tre Mad Max-filmerna, George Miller, har jobbat på den fjärde filmen i serien i nästan 25 år nu. På vägen har han stött på det ena hindret efter det andra, till exempel 11 September-attacken och det påföljande Irak-kriget, eller när öknen där de tänkt spela in plötsligt råkade ut för ett oväntat regnväder som förvandlade den till ett grönt bördigt landskap. Men nu äntligen finns det en trailer för filmen, kallad Mad Max: Fury Road.

Och jag måste säga att trailern fångar allt det viktiga med en Mad Max-film: En postapokalyptisk framtid orsakad av vårt slöseri med jordens resurser (och inte av kärnvapenkrig som det antyddes i Beyond Thunderdome), vilda människor i knasiga kläder, och viktigast av allt: Biljakter. Massor med biljakter. Många postapokalyptiska filmer handlar om folk som tar sig fram till fots i ödemarken, men Mad Max är alltid som bäst när han sitter bakom en ratt. Att filmen verkar ha en del kvinnor i tuffa actionroller skadar inte heller (de tidigare filmerna var för det mesta korvkalas, bortsett från Tina Turner). Jag hoppas den kan leva upp till den långa väntetiden.

Publicerat av Fredde Lord Humungus.

Ett glas porter

26 Sep

MarkerasomOlästs gode vän Fredrik Tersmeden tittar förbi i denna musikvideo utav folkpunkbandet Finnegan’s Hell. Hur han hamnade där vet vi inte men det är alltid roligt att se honom spela läkare.

Publicerat av Jönsson