Arkiv | WOW! YOU LOSE! RSS feed for this section

X-COM-historia: UFO: Aftermath

3 Sep

Ett UFO gör entré.När jag såg lådan till spelet UFO: Aftermath i en spelbutik för många år sedan trodde jag att det var en officiell uppföljare till X-COM-spelen. Ja, det hette inte ”X-COM”, men minns att det första X-COM-spelet ursprungligen hette ”UFO: Enemy Unknown”, så det var inte helt omöjligt att tro att detta var nästa spel i serien. Relationen mellan UFO: Aftermath och X-COM är dock mer komplicerad än så. Jag har tidigare nämnt det aldrig färdigjorda spelet X-COM: Genesis, som var tänkt att vara nästa strategiska spel i serien. En tid efter att produktionen av detta spel lades ner började ett annat företag med veteraner från utvecklingen av det första X-COM-spelet, inklusive skaparen Julian Gollop, att jobba på ett spel med den något udda titeln The Dreamland Chronicles: Freedom Ridge (titeln syftar på olika termer från UFO-konspirationsteorier). Detta var tänkt att vara en modern remake av UFO: Enemy Unknown, även om de inte hade rättigheterna till X-COM-namnet längre. Vad jag läst av beskrivningarna av Genesis och Freedom Ridge verkar de ha en del speltekniska och storymässiga likheter, även om jag inte hittat något som tyder på att det senare projektet skulle vara en direkt fortsättning på det tidigare. Hur som helst så lades utvecklingen av Freedom Ridge också ner efter en tid, men rättigheterna till spelet och det utvecklade materialet köptes upp av ett annat spelföretag som satte igång utvecklingen igen. Men allteftersom tiden gick fanns mindre och mindre kvar av det ursprungliga Freedom Ridge-spelet kvar, och spelet bytte namn till… UFO: Aftermath. Det verkar som att den ”officiella” beskrivningen av detta spel är att det är en ”homage till X-COM”. Jag antar att de kunde kalla det ”UFO” eftersom det ordet kanske inte är så lätt att copyrighta i sig. I vilket fall så tycker jag att banden med X-COM är tillräckligt starka för att detta spel (och dess senare uppföljare) ska tas upp i denna genomgång av X-COM-historian. Läs mer

Annonser

X-COM-historia: Laser Squad Nemesis

8 Jun

Inte "sectoids", utan "greys".Första gången jag spelade Laser Squad Nemesis gillade jag det inte. Jag tror det beror på att jag hade fel förväntningar på det baserat på dess titel och dess beskrivning som ”tactical warfare from the creators of X-COM”. Jag trodde att spelet skulle fungera som det gamla Laser Squad eller de första X-COM-spelen, och när det visade sig ha ett mycket annorlunda spelsystem var jag inte beredd på detta. Det var först senare som jag insåg att Laser Squad Nemesis egentligen inte är en uppföljare till Laser Squad, utan snarare en arvtagare till det något mer obskyra Email X-COM. Läs mer

Lufia II: En lyckad prequel

3 Jun

Det andra spelet är det första. Eller tvärtom.Det här inlägget innehåller spoilers för handlingen till SNES-spelet Lufia II: Rise of the Sinistrals. Detta inkluderar spelets slut, men att berätta vad som händer där är kanske egentligen inte en spoiler, beroende på hur man ser på det. Om man har spelat det föregående spelet i serien vet man ju faktiskt redan hur Lufia II slutar.

Från inledningen till Lufia I.Det första spelet, Lufia & the Fortress of Doom, är på det stora hela inte något särskilt anmärkningsvärt spel. Det är inte dåligt, men det finns inte många saker som får det att stå ut från mängden av konsol-RPG. Du har dina hjältar som reser runt i en tämligen typisk fantasyvärld med en smula steampunk inslängt, slåss med slumpmässigt uppdykande fiender i turordningsbaserade strider och räddar världen från storskurken. Eller ja, i det här fallet rör det sig om flera storskurkar, fyra för att vara exakt. Det är de gudalika Sinistrals som hotar världen när de återvänder efter att 100 år gått sedan de senast besegrades. Det intressanta med spelet är dess inledning, som visar vad som hände för 100 år sedan, och där du får styra de fyra legendariska hjältarna precis när de är på väg in i Sinistralernas fästning för att besegra dem för första gången. Hjältarna är Maxim (förfadern till huvudpersonen i spelet), hans käresta Selan, polaren Guy, och alven Artea. Men saker och ting går inte riktigt som hjältarna tänkt sig… Läs mer

X-COM-historia: X-COM: Enforcer

3 Apr

Jag är inte säker på om jag ens borde skriva om spelet X-COM: Enforcer i denna genomgång av X-COM-spelens historia, då det utöver namnet knappt har någonting alls att göra med resten av spelserien. Där det tidigare X-COM: Interceptor åtminstone försökte att anpassa en spelgenre annat än turordningsbaserade strider till X-COM-spelens övergripande spelmekanismer och stämning struntar Enforcer i princip helt och hållet i det, så jag har inte så mycket att säga om det om jag skulle ta mig an det som ett nästa steg i spelseriens utveckling. Det är en anomali, ett bisarrt snedsteg, och det lyckas inte ens så värst bra med vad det försöker vara. Nå, om inget annat kan jag åtminstone försöka förklara vad det gör fel, på vilka sätt det fullständigt missar poängen med X-COM. Läs mer

Nördfavorit – Anita Sarkeesian

8 Jan

Anita Sarkeesian i en arkadhall.Debatten om huruvida elektroniska spel kan klassas som ett konstnärligt medium har pågått ett bra tag nu, och handlar ofrånkomligen ofta om hur olika människor definierar ”konst” (för att inte tala om ”spel”). Personligen är jag övertygad om att det interaktiva mediet har en oerhört stor potential att kunna generera väldigt intressant och värdefull konst, och att viss sådan faktiskt redan har genererats genom årens lopp, även om vi fortfarande bara är i början av mediets historia, med många staplande steg och intressanta idéer som fastnar i återvändsgränder. Ett av tecknen på spels konstnärliga potential är det faktum att de av vissa människor faktiskt har börjat kritiseras som konst. Många recensenter och skribenter har börjat titta på spel från annat än den rent tekniska synvinkeln, och börjat diskutera vad spels grafik, musik, handling, och kanske viktigast av allt, vad de låter spelaren göra, kan tänkas säga om spelets budskap och mening, avsiktligt eller oavsiktligt. En sådan person som analyserar spel, i hennes fall från en akademiskt feministisk synvinkel, är Anita Sarkeesian. Läs mer

Nördfavorit – Ralph H. Baer

11 Dec

TV-spelens fader.Det är ofta svårt att definiera en startpunkt, en definitiv uppfinnare, av de flesta kulturella medier, såsom film, musik, litteratur, teater eller serier. Så är också fallet när det gäller elektroniska spel, speciellt då denna övergripande term sedan kan delas in i underkategorier såsom datorspel, TV-spel, arkadspel och bärbara spel, som alla har sina egna historier och till en viss del började växa fram samtidigt, inspirerade av varandra, men utan någon direkt linjär progression från en kategori till nästa. Om vi fokuserar på endast TV-spel, det vill säga, interaktiva spel i form av en maskin kopplad till en TV-apparat, är det dock ganska allmänt vedertaget bland spelhistoriker att uppfinnaren av det första exemplet på mediet, ”TV-spelens fader”, hette Ralph Henry Baer, född 1922, död 2014. Läs mer

X-COM-historia: X-COM: First Alien Invasion

13 Nov

Men går X-COM-email att markera som oläst?Spelet X-COM: First Alien Invasion, ofta också kallat Email X-COM, känns på många sätt som en tillbakagång till den allra tidigaste delen av X-COM-historian. Här finns nämligen saker som påminner om spel som Chaos och till och med Rebelstar Raiders. Dina soldater har förutbestämda vapen som de inte kan byta med varandra, de turordningsbaserade striderna sker på väldigt små och förutbestämda kartor (dock finns det som tur är ganska många av dem), och här finns ingen övergripande speldel som väver samman kartorna till en större historia, varje spelomgång går ut på att ta kål på alla fiender på en karta, inget mer. Det går inte ens att spela mot datorn, du måste liksom i Rebelstar Raiders ha en mänsklig motspelare. Denna märkbara förenkling, som gör att spelet saknar nästan alla kännetecken från tidigare X-COM-spel, är dock inte ett problem, då den inte tycks vara gjord på grund av inkompetens från spelskaparna, utan är avsiktlig för att få spelet att passa till de genuint nya och intressanta idéer som trots allt finns. Läs mer

X-COM-historia: X-COM: Interceptor

1 Okt

Det modiga X-COM-skeppet flyr från tre små mesiga UFO.

Jag har tidigare i denna genomgång av X-COM-spelens historia lagt fram åsikten att det i princip inte är något fel med ett X-COM-spel som lämnar de turordningsbaserade striderna därhän och ersätter dem med någon annan typ av spelmekanism för att skildra kampen mellan dina soldater och utomjordingarna, åtminstone så länge dessa strider fortfarande hålls samman av den övergripande delen där du bygger baser, forskar om utomjordingarnas teknologi och bakgrund, balanserar X-COM-organisationens ekonomi och resurser, och försöker hindra fiendens framfart så mycket det går. Det är den övergripande makronivån som jag tycker är det som gör X-COM till X-COM, det som skiljer spelserien från andra snarlika strategispel. Med denna åsikt var jag därför inte i teorin någon motståndare till X-COM: Interceptor, i vilket de strategiska striderna på marken ersätts med realtidsstrider i rymden, i vilka spelaren sitter i cockpiten på ett X-COM-rymdskepp (titelns ”Interceptor”) och tillsammans med andra piloter kämpar mot utomjordingarnas flygande tefat. När jag först hörde talas om spelet och inte visste mer om det än dess namn hade jag hoppats på att det skulle gå ut på att flyga X-COM-flygplan över jordens yta, såsom interceptors användes i det första spelet, men det var ingen större besvikelse när jag fick veta att spelet i stället utspelade sig i rymden. Det finns dock en hel del problem med spelet som gör att även om jag som sagt inte är emot dess koncept så kan jag inte säga att det är något speciellt bra X-COM-spel. Läs mer

X-COM-historia: X-COM: Apocalypse

7 Jul

Ett ganska intetsägande omslag, tycker jag.X-COM: Apocalypse kan sägas vara den ”riktiga” uppföljaren till UFO: Enemy Unknown, då det till skillnad från Terror from the Deep inte bara är samma spel med ändrad grafik, även om grundkonceptet fortfarande är detsamma: Skjut ner UFO, slåss strategiskt med utomjordingarna på marken, och forska på deras teknik för att förgöra dem en gång för alla. Apocalypse kommer dock med en hel del nyheter till detta koncept, och kan på det stora hela sägas vara väldigt ambitiöst. Alla spelets nya idéer är dock inte helt lyckat genomförda, vilket lär beror på problem under utvecklingen. Även fast Terror from the Deep var avsett att ge utvecklarna lite mer tid att skapa den riktiga uppföljaren verkar ändå inte tiden ha räckt till fullständigt. Läs mer

X-COM-historia: X-COM: Terror from the Deep

12 Apr

Säga vad man vill om spelet, omslaget är i alla fall coolt.X-COM: Terror from the Deep var mitt första X-COM-spel. Majoriteten av mina upplevelser av spelet kommer från när jag stod och tittade på medan min bror spelade det, när jag själv tog mig an det vill jag inte minnas att jag kom speciellt långt, men jag fascinerades ändå av det och den där speciella X-COM-stämningen som det hade. Det är nog därför jag fortfarande har en viss kärlek till spelet, även fast de flesta andra som recenserat spelet utan nostalgiglasögon är ganska kritiska till det. Försöker jag titta på det rent objektivt, och speciellt i den kontext som genomgången av hela X-COM-historien ger, kan jag dock definitivt hålla med om att Terror from the Deep har problem som gör att det inte kan sägas tillhöra seriens bästa spel. Många av dessa problem kan åtminstone förklaras, om än ej ursäktas, om man känner till lite om spelets utvecklingshistoria. Läs mer