Arkiv | Nördfavorit RSS feed for this section

Nördfavorit – Marguerite St. Just

5 Aug

Marguerite i en bokillustration.Året är 1792. Den franska skådespelerskan och charmanta societetsdamen, av många kallad ”den smartaste kvinnan i Europa”, Marguerite St. Just bor i England och är likt många andra engelsmän fascinerad av berättelserna om en mystisk man endast känd som ”Den röda nejlikan” (på engelska ”The Scarlet Pimpernel”, det är möjligt att ”nejlika” egentligen inte är rätt översättning av blomman i fråga). Denne brukar tillsammans med sina kompanjoner i ”Den röda nejlikans liga” titt som tätt resa till Frankrike, och med listiga planer hjälpa franska adelsmän att fly landet, då den franska revolutionen just då pågår, och blåblodiga herrar och damer riskerar att avrättas i den fruktade giljotinen. Ingen vet vem den röda nejlikan egentligen är, då han de få gånger han setts alltid varit utklädd till andra personer, som en del av hans djärva planer. En sak är dock Marguerite säker på: Han kan definitivt inte vara hennes make, den stilige men smådumme slöfocken till engelsk adelsman vid namn Percy Blakeney. De som kan sina superhjältar vet nog hur denna historia kommer att sluta… Läs mer

Annonser

Magnus Härenstam 1941 – 2015

15 Jun

magnusharenstam1Jag skulle drista mig till att påstå att det inte existerar särskilt många svenska barn som inte vuxit upp med Fem myror är fler än fyra elefanter. Nu har den siste av seriens tre huvudpersoner gått ur tiden och sorgen är ett faktum. Det här kommer att bli en väldigt personlig artikel, gott folk. Läs mer

Christopher Lee 1922 – 2015

13 Jun

Nördar är en klassiskt konfliktsökande grupp. Mycket skall debatteras och diskuteras. Alla har olika åsikter om vilken christopherlee1karaktär eller skådespelare som egentligen är häftigast. Men det finns en grupp människor om vilkas förträfflighet alla nördar kan vara överens. Den kanske främste bland dessa var den levande legenden Christopher Lee.

Det är svårt att veta vart man skall börja. Lee började sin skådespelarkarriär efter andra världskriget (under vilket han arbetade både för underrättelsetjänsten, som frivillig soldat i Finska vinterkriget, vid Royal Air Force och stävjade ett myteri bland sina medsoldater efter flera slag vid Nordafrikafronten – för att bara nämna några saker)  och fick sitt genombrott i slutet på femtiotalet när han spelade Frankensteins monster i Hammer-skräckisen The Curse of Frankenstein. Mellan 1957 och 1976 skulle Lee göra ett enormt antal filmer för Hammer och spela allsköns monster, däribland mumien Kharis men det kanske mest kända av dessa var Dracula. En roll som han själv enligt rykten inte tyckte så värst mycket om efter de första filmerna men som han fortsatte att spela då efter påtryckningar från studion och en oro för att folk skulle förlora arbetsmöjligheter om han vägrade fler filmer i serien.

Läs mer

Nördfavorit – Leia Organa

4 Maj

En beväpnad Leia är inget som stormtroopers tycker det är kul att handskas med.Prinsessan Leia Organa är en person som lever upp till sin titel. Hon gillar, och är bra på, att vara en ledare. Hon är som mest nöjd när det är hon som har kontroll över en situation, eller när hon har möjlighet att ta kontrollen, och det är sällan som hon låter sig styras av någon annan (hon tar inte ens skit från självaste Darth Vader). Det kan vara på en stor skala som när hon leder Rebellalliansens soldater i kampen mot det ondskefulla Rymdimperiet, eller på en mindre skala när hon tar kommandot under de många äventyr som hon och hennes äventyrliga polare (såsom Luke Skywalker, Han Solo eller Lando Calrissian) hamnar i. Läs mer

Terry Pratchett 1948 – 2015

13 Mar

Jag var nog tolv år gammal när jag såg den märkliga animerade TV-serien Soul Music, baserad på Terry Pratchetts bok tpratchettmed samma namn. Lyckligtvis var jag ung nog för att se förbi det faktum att röstskådespeleriet var sisådär och att själva animationen var nästan osynlig. Ingen rörde sig normalt, ingen talade normalt, inget lät normalt men jäklar om jag inte föll för det. För en värld där Döden är en karaktär som bär en lie, har en häst som heter Binky och TALAR ENBART I VERSALER. En värld som flyger genom rymden buren på fyra elefanter som står på en jättelik sköldpadda. En värld som Discworld.

Efter att ha sett serien kastade jag mig över böckerna den var baserad på. Men redan då fanns där väldigt många att välja på.
Lyckligtvis behövde man inte läsa dem i någon speciellt ordning (förutom de första två, The Colour of Magic och The Light Fantastic) utan de var och är alla helt fristående berättelser. Jag kunde därför pratchett-tshirtplocka och läsa lite som jag ville. Tack vare Christopher Lees fantastiska insats som Döden hade jag från TV-serien redan fått en favoritkaraktär men det tog inte lång tid innan jag fick fler. Mustrum Ridcully – ärkekanslern på Osynliga Universitetet, Bibliotekarien, Agnes Nitt, ConinaCohen Barbarens dotter och självklart Rincewind – världens fegaste och sämsta troll(l)karl. För att inte tala om Dödens dotterdotter Susan Sto Helit som kan ha varit den första fiktiva personen som jag blivit kär i.

När jag sedan, ca tio år senare började läsa böckerna igen hade jag givit mig tusan på att jag skulle läsa dem allihop. Och det gjorde jag också. Det tog mig lite mer än ett år att få läst alla (då) 39 böcker och jag lärde således känna karaktärer jag missat vid första genomläsningen*. Samuel Vimes, Esmeralda Weatherwax, Moist von Lipwig, Havelock Vetinari, Angua von Überwald och Tiffany Aching. Jag älskade dem allihop och alla kom från samma briljanta penna.

*Jag såg även om Soul Music. Gör för allt i världen inte det!


Terry Pratchett diagnosticerades 2007 av en ovanlig form av sjukdomen alzheimers. Sakta men säkert berövade sjukdomen honom på förmågan att skriva och läsa ordentligt. Han kunde fortfarande författa, och det gjorde han också men nu med hjälp av en personlig assistent som skrev ned allt det Terry dikterade. Efter sjukdomens intåg tog Pratchett ställning i frågan om dödshjälp. Han menade på att en person har rätt att dö med värdighet om personen det så önskar och ville själv kunna ha alternativet att göra det om hans sjukdom förvärrades.

Den 12 mars 2015 somnade Terry Pratchett in i sitt hem efter en kort tids sjukdom i sin säng omringad av sin familj och sina katter. Han dog av naturliga orsaker och han dog på det sätt som han själv ville. Det gör inte saken lättare för oss som växte upp med den värld han skapade. Pratchett gjorde fantasy roligt, lättillgängligt och nyanserat. Han drev med förutfattade meningar och han belyste det mänskliga i oss alla genom att visa oss det från ett annat perspektiv.

Några minuter efter Terrys död publicerades tre stycken tweets på hans officiella kanal;

”AT LAST, SIR TERRY, WE MUST WALK TOGETHER.

Terry took Death’s arm and followed him through the doors and on to the black desert under the endless night.

The End.”

pratchett

Skivan snurrar långsammare nu.

Publicerat av Jönsson

Nördfavorit – Anita Sarkeesian

8 Jan

Anita Sarkeesian i en arkadhall.Debatten om huruvida elektroniska spel kan klassas som ett konstnärligt medium har pågått ett bra tag nu, och handlar ofrånkomligen ofta om hur olika människor definierar ”konst” (för att inte tala om ”spel”). Personligen är jag övertygad om att det interaktiva mediet har en oerhört stor potential att kunna generera väldigt intressant och värdefull konst, och att viss sådan faktiskt redan har genererats genom årens lopp, även om vi fortfarande bara är i början av mediets historia, med många staplande steg och intressanta idéer som fastnar i återvändsgränder. Ett av tecknen på spels konstnärliga potential är det faktum att de av vissa människor faktiskt har börjat kritiseras som konst. Många recensenter och skribenter har börjat titta på spel från annat än den rent tekniska synvinkeln, och börjat diskutera vad spels grafik, musik, handling, och kanske viktigast av allt, vad de låter spelaren göra, kan tänkas säga om spelets budskap och mening, avsiktligt eller oavsiktligt. En sådan person som analyserar spel, i hennes fall från en akademiskt feministisk synvinkel, är Anita Sarkeesian. Läs mer

Nördfavorit – Ralph H. Baer

11 Dec

TV-spelens fader.Det är ofta svårt att definiera en startpunkt, en definitiv uppfinnare, av de flesta kulturella medier, såsom film, musik, litteratur, teater eller serier. Så är också fallet när det gäller elektroniska spel, speciellt då denna övergripande term sedan kan delas in i underkategorier såsom datorspel, TV-spel, arkadspel och bärbara spel, som alla har sina egna historier och till en viss del började växa fram samtidigt, inspirerade av varandra, men utan någon direkt linjär progression från en kategori till nästa. Om vi fokuserar på endast TV-spel, det vill säga, interaktiva spel i form av en maskin kopplad till en TV-apparat, är det dock ganska allmänt vedertaget bland spelhistoriker att uppfinnaren av det första exemplet på mediet, ”TV-spelens fader”, hette Ralph Henry Baer, född 1922, död 2014. Läs mer

Nördfavorit – Nyota Uhura

19 Jun

Nichelle Nichols som Uhura i originalserien.Rymdskeppet Enterprises kommunikationsofficer, som i Star Trek-originalserien endast var känd som Uhura, men som sedermera också fått det vackert klingande förnamnet Nyota, är kanske idag mest känd för sitt symboliska och historiska värde. Att en svart kvinna hade en så framträdande roll i en TV-serie som Uhura hade i Star Trek på 60-talet anses av många som ett stort steg framåt för framställandet av svarta människor i populärkultur, och det finns en hel del historier relaterat till detta. Uhura-skådespelerskan Nichelle Nichols var till en början tveksam till om hon skulle fortsätta med rollen efter TV-seriens första år, men uppmanades att fortsätta av ingen mindre än Martin Luther King, Jr., då denne tyckte att hon var en viktig förebild. Whoopi Goldberg, som sedermera skulle spela karaktären Guinan i Star Trek: The Next Generation, minns att när hon var liten så blev hon väldigt överraskad när hon såg Uhura för första gången, då hon aldrig tidigare hade sett en svart kvinna på TV i någon annan roll än hembiträde. Och sedan finns ju det kontroversiella avsnittet där Uhura och Kapten Kirk kysser varandra, och även fast de blev tvingade till det av elaka utomjordingar rörde det upp känslor då det var en av de första gångerna en svart person och en vit person kysstes på TV i USA. Extra roligt med det är att Nichols och Kirk-skådespelaren William Shatner medvetet saboterade försöken att filma en alternativ scen utan kyssen. Läs mer

Nördfavorit – Kyle Katarn

3 Maj

Kyle Katarn med sin favoritpistol.Star Wars är fullsmockat med nördfavoriter, och många av dem kommer inte från filmerna, utan från de böcker, serier, spel och annat krimskrams som utgör filmseriens famösa ”expanded universe”. En nördfavorit som har sitt ursprung där är huvudpersonen i spelserien med FPS som antingen kallas Dark Forces eller Jedi Knight. Ni kommer fatta förvirringen över seriens namn när ni ser titlarna på spelen, men det viktiga med dem är i alla fall att de alla har att göra med Kyle Katarn. Man skulle till och med kunna kalla serien för ”Kyle Katarn-spelen” om man så vill. Läs mer

Nördfavorit – Catwoman

2 Apr

Catwoman i modern kostym.Ett sätt på vilket Batman skiljer sig från många andra superhjältar är att han inte verkar ha någon konstant återkommande flickvän, likt Stålmannens Lois Lane eller Spider-Mans Mary Jane, för att nämna två av de mest klassiska exemplen. Och visst, Batmans alter ego Bruce Wayne är för det mesta tänkt att vara en sorglös playboy, som hoppar från en kvinna till nästa utan några djupare förhållanden (även om det ursprungligen verkar ha varit tanken att han skulle ha en reguljär flickvän i form av en kvinna vid namn Julie Madison, och en tid var reportern Vicki Vale ett återkommande romantiskt intresse). Men saken är ju den att Bruce Wayne, till skillnad från Stålmannens Clark Kent eller Spider-Mans Peter Parker, ofta har sagts vara en figur som Batman maskerar sig som, och inte tvärtom. Och när Batman är Batman finns det åtminstone en kvinna som kan sägas vara hans klassiska kärleksintresse, nämligen mästertjuven Selina Kyle, alias Catwoman. Läs mer