X-COM-historia: X-COM: Enforcer

3 Apr

Jag är inte säker på om jag ens borde skriva om spelet X-COM: Enforcer i denna genomgång av X-COM-spelens historia, då det utöver namnet knappt har någonting alls att göra med resten av spelserien. Där det tidigare X-COM: Interceptor åtminstone försökte att anpassa en spelgenre annat än turordningsbaserade strider till X-COM-spelens övergripande spelmekanismer och stämning struntar Enforcer i princip helt och hållet i det, så jag har inte så mycket att säga om det om jag skulle ta mig an det som ett nästa steg i spelseriens utveckling. Det är en anomali, ett bisarrt snedsteg, och det lyckas inte ens så värst bra med vad det försöker vara. Nå, om inget annat kan jag åtminstone försöka förklara vad det gör fel, på vilka sätt det fullständigt missar poängen med X-COM. Läs mer

Annonser

Dags för mysfilm!

1 Apr

Ibland vill man inte titta på svår film, ibland vill man bara samla hela familjen runt TV:n och njuta av en riktigt glad, mysig och upplyftande historia. En av mina favoriter bland sådana trevliga filmer är föga förvånande en klassiker i genren, The Shining.

Jag menar, jag har inte något emot en riktigt psykologiskt komplex tragedi som Janne Långben The Movie, men det är viktigt att lätta på trycket ibland, annars skulle jag kunna bli en riktigt tråkig pojke.

Publicerat av Fredde Tittut!

Tag värvning hos rymdimperiet idag!

26 Mar

För ett tag sedan lades en förhandstitt på en tecknad Star Wars-fanfilm upp på YouTube. Nu är filmen färdig. Om du gillar Star Wars är den cool, om du gillar science fiction-animé är den cool, om du gillar både Star Wars och science fiction-animé är den fullständigt fantastisk:

Det finns, utöver det övergripande mycket kompetenta hantverket, många små nördiga detaljer att gilla med filmen. Många bitar är baserade på det gamla klassiska Star Wars-datorspelet TIE Fighter (cockpitarna är en kombination av cockpits från filmerna och från spelet, och en och annan ljudeffekt är också från spelet), musiken gör anspelningar på den klassiska ”Imperial March” utan att använda den rakt av, och fans av klassisk robot-animé känner nog igen sättet på vilket massor med torpeder flyger fram med rök bakom sig som ett exempel på en ”Itano circus”. En definitiv höjdare bland Star Wars-fanfilmer med andra ord!

Publicerat av Fredde 

Nörden och kärleken

25 Mar

För ett par år sedan skapade Marcus Ljuggren och Max Tellving på Feedback Film kortfilmen Nörden och kärleken. En kort studie i att älska den man älskar. Och Warhammer.

Publicerat av Jönsson

Loch Ness

15 Mar

Det blev en roadtrip. Jag kunde ju inte befinna mig i Skottland utan att besöka Loch Ness.IMG_2112

Det var mest en sjö. Inga odjur. Men trevlig utsikt.

Publicerat av Jönsson

Terry Pratchett 1948 – 2015

13 Mar

Jag var nog tolv år gammal när jag såg den märkliga animerade TV-serien Soul Music, baserad på Terry Pratchetts bok tpratchettmed samma namn. Lyckligtvis var jag ung nog för att se förbi det faktum att röstskådespeleriet var sisådär och att själva animationen var nästan osynlig. Ingen rörde sig normalt, ingen talade normalt, inget lät normalt men jäklar om jag inte föll för det. För en värld där Döden är en karaktär som bär en lie, har en häst som heter Binky och TALAR ENBART I VERSALER. En värld som flyger genom rymden buren på fyra elefanter som står på en jättelik sköldpadda. En värld som Discworld.

Efter att ha sett serien kastade jag mig över böckerna den var baserad på. Men redan då fanns där väldigt många att välja på.
Lyckligtvis behövde man inte läsa dem i någon speciellt ordning (förutom de första två, The Colour of Magic och The Light Fantastic) utan de var och är alla helt fristående berättelser. Jag kunde därför pratchett-tshirtplocka och läsa lite som jag ville. Tack vare Christopher Lees fantastiska insats som Döden hade jag från TV-serien redan fått en favoritkaraktär men det tog inte lång tid innan jag fick fler. Mustrum Ridcully – ärkekanslern på Osynliga Universitetet, Bibliotekarien, Agnes Nitt, ConinaCohen Barbarens dotter och självklart Rincewind – världens fegaste och sämsta troll(l)karl. För att inte tala om Dödens dotterdotter Susan Sto Helit som kan ha varit den första fiktiva personen som jag blivit kär i.

När jag sedan, ca tio år senare började läsa böckerna igen hade jag givit mig tusan på att jag skulle läsa dem allihop. Och det gjorde jag också. Det tog mig lite mer än ett år att få läst alla (då) 39 böcker och jag lärde således känna karaktärer jag missat vid första genomläsningen*. Samuel Vimes, Esmeralda Weatherwax, Moist von Lipwig, Havelock Vetinari, Angua von Überwald och Tiffany Aching. Jag älskade dem allihop och alla kom från samma briljanta penna.

*Jag såg även om Soul Music. Gör för allt i världen inte det!


Terry Pratchett diagnosticerades 2007 av en ovanlig form av sjukdomen alzheimers. Sakta men säkert berövade sjukdomen honom på förmågan att skriva och läsa ordentligt. Han kunde fortfarande författa, och det gjorde han också men nu med hjälp av en personlig assistent som skrev ned allt det Terry dikterade. Efter sjukdomens intåg tog Pratchett ställning i frågan om dödshjälp. Han menade på att en person har rätt att dö med värdighet om personen det så önskar och ville själv kunna ha alternativet att göra det om hans sjukdom förvärrades.

Den 12 mars 2015 somnade Terry Pratchett in i sitt hem efter en kort tids sjukdom i sin säng omringad av sin familj och sina katter. Han dog av naturliga orsaker och han dog på det sätt som han själv ville. Det gör inte saken lättare för oss som växte upp med den värld han skapade. Pratchett gjorde fantasy roligt, lättillgängligt och nyanserat. Han drev med förutfattade meningar och han belyste det mänskliga i oss alla genom att visa oss det från ett annat perspektiv.

Några minuter efter Terrys död publicerades tre stycken tweets på hans officiella kanal;

”AT LAST, SIR TERRY, WE MUST WALK TOGETHER.

Terry took Death’s arm and followed him through the doors and on to the black desert under the endless night.

The End.”

pratchett

Skivan snurrar långsammare nu.

Publicerat av Jönsson

Freddes länkar: The H.P. Lovecraft Literary Podcast

10 Mar

De har också en väldigt stilig webbdesign.Här är en utmärkt podcast för alla som gillar den gamle skräckförfattaren H.P. Lovecrafts alster (och vilken sann nörd gör inte det?), med den fyndiga webbadressen hppodcraft.com. De båda programledarna, Chad Fifer och Chris Lackey är stora Lovecraft-nördar (de var till exempel båda inblandade i den genialiska stumfilmsversionen av The Call of Cthulhu), och de har vid det här laget ägnat avsnitt åt i princip samtliga Lovecrafts berättelser, långa som korta, bra som dåliga (för ärligt talat så finns det mycket skrivet av Lovecraft som inte är av så väldigt hög kvalitet). Deras diskussioner kring historierna är ofta ganska skämtsamma, de gillar till exempel att peka ut lustiga återkommande teman såsom Lovecraft-karaktärers tendens att svimma titt som tätt, men de brukar för det mesta också komma fram till vad det är som är så speciellt med Lovecrafts skräck, vilka universala teman han utgår ifrån som gör att hans historier, när de är som bäst, fortfarande är läskiga ännu i dag.

ProgramledarnaEftersom de vid det här laget som sagt har gått igenom alla Lovecrafts skriverier handlar nya avsnitt av podcasten nu i stället om andra skräckhistorier, i huvudsak de som inspirerade Lovecraft på något sätt. Vad som är praktiskt med detta är att de alltid endast ägnar sig åt berättelser som numera är public domain (inklusive Lovecrafts egna), och därmed gratis kan återfinnas på internet (de är till och med vänliga nog att lägga upp länkar till historierna för varje avsnitt). De har också producerat ett antal ”full story readings”, det vill säga små ljudböcker av kompletta Lovecraft-historier, som jag förvisso inte har lyssnat på, men om de små upplästa utdrag av historierna som förekommer i de reguljära avsnitten är en indikation på kvaliteten så kan det vara värt att kolla in.

Förresten, låt dig inte avskräckas av förstasidans snack om ”subscribers only”, detta gäller enbart för de avsnitt som handlar om icke-Lovecraft-historier. Samtliga avsnitt om Lovecrafts berättelser är gratis att ladda ner, så det är bara att bläddra sig bakåt genom arkivet och börja från början, då kommer du ha gott om material att lyssna på ett bra tag framöver. Och om du skulle gilla podcasten väldigt mycket så är det ju ändå inte helt fel att betala en slant för att nya avsnitt ska produceras och finnas tillgängliga att ladda ner.

Leonard Nimoy 1931- 2015

27 Feb

Idag förlorade världen en av sina största nördikoner. Leonard Nimoy har lämnat oss.leonard-nimoy-to-palestinians-and-israelis-live-long-and-prosper-in-two-states-2

Oavsett om du gillar Star Trek eller ej, oavsett om du ens sett Star Trek så vet du med största sannolikhet vem Mr. Spock är. Därför tycker jag att vi idag skall ta chansen och titta på Nimoys andra verk. Hans gästspel i Twilight Zone innan han ens var känd, hans roll som Galvatron i Transformers: The Movie och hans fantastiska gästspel som sig själv i Simpsons och Futurama för att bara nämna några.

Farväl herr Nimoy. Idag har nördarna sorg.

I have been and always shall be your friend.

Lundakarnevalen 2014.

Publicerat av Jönsson

Det minst dödliga bytet

1 Feb

Hur toppar man det här?Många inbitna serienördar känner kanske till den ytterst udda serien där den glade tonårsgrabben med ständiga romantiska problem och humoristiska äventyr, Archie Andrews (eller som han kallats på svenska, Acke Andersson) stötte på Marvels råbarkade brottsbekämpare, The Punisher. Ännu idag ses ”Archie meets The Punisher” som en av de mest bisarra crossovers som någonsin gjorts, även om själva serien faktiskt lär vara ganska hyfsad enligt de som läst den, och dess skapare var nog fullt medvetna om vad de höll på med. Det är möjligt att det var uppmärksamheten som denna serie fick som har gjort att Archie på senare tid varit inblandad i både en och annan knasig crossover med andra figurer, även om jag inte tror att någon har nått upp till samma mått av ”två saker som inte passar ihop” som Punisher-mötet. Men nu verkar det bli ändring på det. 2015 ska det nämligen komma ut en serie där Archie och hans glada vänner möter… Läs mer

Nördfavorit – Anita Sarkeesian

8 Jan

Anita Sarkeesian i en arkadhall.Debatten om huruvida elektroniska spel kan klassas som ett konstnärligt medium har pågått ett bra tag nu, och handlar ofrånkomligen ofta om hur olika människor definierar ”konst” (för att inte tala om ”spel”). Personligen är jag övertygad om att det interaktiva mediet har en oerhört stor potential att kunna generera väldigt intressant och värdefull konst, och att viss sådan faktiskt redan har genererats genom årens lopp, även om vi fortfarande bara är i början av mediets historia, med många staplande steg och intressanta idéer som fastnar i återvändsgränder. Ett av tecknen på spels konstnärliga potential är det faktum att de av vissa människor faktiskt har börjat kritiseras som konst. Många recensenter och skribenter har börjat titta på spel från annat än den rent tekniska synvinkeln, och börjat diskutera vad spels grafik, musik, handling, och kanske viktigast av allt, vad de låter spelaren göra, kan tänkas säga om spelets budskap och mening, avsiktligt eller oavsiktligt. En sådan person som analyserar spel, i hennes fall från en akademiskt feministisk synvinkel, är Anita Sarkeesian. Läs mer