Tag Archives: 70-talet

Science fiction-film från 70-talet: The Man Who Fell to Earth

25 Jan

"This is ground control to Major Tom..."Här har vi en på många sätt ganska typisk science fiction-film från 70-talet. Den är långsam, den är flummig, den har mer fokus på karaktärerna och deras interaktioner än på teknologin och specialeffekterna. Det som mest stod ut för mig med den är att bland de science fiction-filmer från 70-talet som jag sett så är detta troligtvis den som har mest naket i sig. Ja, till och med mer än i Zardoz!

The Man Who Fell to Earth är dock en betydligt bättre film än Zardoz, även om den ibland ligger på gränsen till att flumma iväg lika illa som Connerys gamla snedsteg. Skillnaden är dock att The Man Who Fell to Earth har en relativt central och fast övergripande handling att hålla sig till, och därmed inte riskerar att tappa tråden även när den svävar ut i mystiska drömsekvenser och till synes orelaterade sidospår. Filmen handlar om en mystisk herre vid namn Thomas Jerome Newton (spelad av ingen mindre än David Bowie) som en dag dyker upp i USA och verkar behöva tjäna ihop massor med pengar till ett ospecificerat framtida projekt. Detta gör han genom att få patent på olika väldigt avancerade uppfinningar och grunda ett företag som snabbt växer till enorm storlek och framgång. Senare i filmen avslöjas det att Thomas egentligen är en utomjording, och att hans mål är att bygga ett rymdskepp för att kunna ta sig från jorden tillbaka till sin egen planet. Läs mer

Annonser

Science fiction-film från 70-talet: Mad Max

26 Okt

Jag har svårt att genrebestämma Mad Max. Filmens uppföljare kan ganska enkelt kallas ”postapokalyptisk action”, men detta stämmer konstigt nog inte lika bra in på den första filmen i en filmserie som blivit något av sinnebilden för efter katastrofen-filmer. Ja, det är definitivt en actionfilm vi har att göra med (med mest fokus på biljakter), men till detta kan sättas ett flertal andra genrer. Låt oss titta på handlingen i en förhoppning om att kunna reda ut begreppen och komma fram till vad Mad Max är för en film egentligen. Läs mer

Inspirationskällor till Star Wars: Hajen

14 Okt

Jag har tidigare här på bloggen skrivit om några filmer som inspirerade George Lucas när han hittade på Star Wars. Gemensamt för dessa filmer är att de har olika likheter med handlingen och tonen i Star Wars. Steven Spielbergs skräckfilm från 1975, Hajen, kan kanske inte sägas ha inspirerat handlingen i Star Wars på samma sätt, men den är ändå en viktig bidragande faktor till att Star Wars blev den film den blev. Star Wars var nämligen en s.k. ”high concept”-film, och Hajen brukar sägas vara filmen som skapade och populariserade high concept-konceptet. Läs mer

Övärlden: Fantasyböcker från 70-talet

15 Aug

Vid ett biblioteksbesök i våras lånade jag en tjock bok med den övergripande titeln ”The Earthsea Quartet”, vilket som titeln antyder är en samling av de fyra första böckerna i Ursula K. Le Guins fantasybokserie om världen kallad ”The Earthsea”, på svenska översatt till ”Övärlden”. Jag har börjat försöka göra ett visst ”könskvoterande” i mitt läsande efter att ha insett att jag faktiskt inte läst så värst många böcker av kvinnliga författare (vilket nog är ganska vanligt bland manliga läsare av nördlitteratur), så därför tyckte jag att de passade utmärkt att ge sig an en bokserie som brukar anses som en klassiker i fantasygenren.

Trogna Markera som Oläst-läsare har nog sett att jag skrivit en hel del inlägg om ”science fiction-filmer från 70-talet”, eftersom det under denna tid gjordes många science fiction-filmer i en stil som var ovanlig före det årtiondet och som kanske blivit ännu mer ovanlig efter det. Det var filmer där politik, filosofi och andra djupa teman kom i första hand och där action med rymdskepp, utomjordingar och strålpistoler var mer ovanligt. Vad jag insåg när jag läste böckerna om Övärlden var att de kan sägas vara en fantasymotsvarighet till detta. Det är kanske inte helt korrekt att kalla det för just ”fantasyböcker från 70-talet” då den första boken kom ut 1968 och den fjärde 1990 (och därefter kom det ut en till 2001, som dock inte var del av samlingsvolymen jag läste), men de två däremellan kom i alla fall ut på 70-talet, och alla fyra böckerna tycks ha den ”70-talsstil” som jag associerar med tidigare nämnda science fiction-filmer. Läs mer

Science fiction-film från 70-talet: Dark Star

1 Jul

John Carpenter har alltid varit en av mina favoritregissörer. Han har gjort ett flertal filmklassiker, till exempel skräckfilmerna Halloween och The Thing, men även något mer muntra och äventyrliga rullar såsom Escape from New York, Big Trouble in Little China och They Live. Över lag är kanske hans filmer inte speciellt djupa eller konstnärliga, men de är välgjorda och ofta ganska intelligenta för sina genrer, och lyckas för det mesta vara väldigt underhållande. Hans allra första långfilm var en science fiction-film från 70-talet vid namn Dark Star.

Dark Star är namnet på ett rymdskepp som far runt ute i universum, med uppdrag att spränga upp ”instabila planeter” som kan hota rymdkolonisering. För att utföra detta är skeppet utrustad med ett gäng riktigt kraftfulla bomber, bomber som också har inbyggda artificiella intelligenser av någon anledning. Besättningen är fyra skäggiga slackers (plus en som råkade ut för en olycka och nu är nedfrusen) som inte är speciellt kompetenta, och känner sig uttråkade med livet ombord. Men så uppstår tekniska problem efter en tur genom ett gäng asteroider, och en av de tänkande bomberna vägrar att lämna skeppet när den blivit aktiverad. Så de fyra måste försöka rädda skeppet från att sprängas genom att prata med bomben. Läs mer

Science fiction-film från 70-talet: Superman

30 Nov

Superman är den bästa långfilmsadaptionen av Stålmannen-serien… hittills. Med detta menar jag att även om filmen har många bra saker så är det mycket som skulle kunna göras bättre, och därmed anser jag inte att den är den definitiva adaptionen, bara den bästa hittills.

Filmen kom ut efter Star Wars, men trots detta finns det ändå en del likheter mellan Superman och tidigare science fiction-filmer från 70-talet. De är inte allt för uppenbara, och tur är väl det. I en film om en superhjälte i färgglad kostym (och i det här fallet den absolut mest kända representanten för genren) passar det sig nog inte med allt för mycket långsamhet och filosofi, det ska vara action, äventyr och stordåd! Men allra bäst blir det ändå när dessa ytliga saker underbyggs av en viss substans och underliggande teman, eller åtminstone ett bra hantverk, och båda dessa saker finns också i Superman. Intressant nog finns det en sak som filmen speciellt har gemensamt med de mer filosofiska filmerna: Den är väldigt lång. Nästan två och en halv timme, faktiskt. Jag har sett den många gånger innan, men det är först nu som jag kommit att tänka på dess längd. Anledningen till att jag inte tänkt så mycket på det innan är troligtvis för att även om lång, så är den inte långsam. Det händer saker hela tiden, så man hinner inte bli uttråkad och titta på klockan. Läs mer

Science fiction-film från 70-talet: THX 1138

24 Nov

Likt Soylent Green är THX 1138 en film som många känner till men färre faktiskt har sett. Detta beror på att den regisserades av ingen mindre än George Lucas, och denne har senare gjort små referenser till den i sina andra filmer. Själv har jag sett den två gånger, första gången tyckte jag den var ganska tråkig, men detta berodde troligtvis på att jag försökte jämföra den med Star Wars, vilket definitivt är fel inställning att ha. När jag nu sett den för andra gången är jag desto mer positiv.

THX 1138 är en väldigt snygg film. Det kan till en viss del ha att göra med att jag sett Special Edition-versionen av filmen (mer om detta senare), men jag gillar mycket av estetiken, som verkligen gör sitt jobb för att framställa den dystopiska värld som filmen utspelar sig i. Alla människor går runt med rakade huvuden och iklädda samma vita kläder i extremt spartanska miljöer, ständigt övervakade både av kameror och läskiga robot-poliser med blanka metallansikten. Mycket av detta ser fortfarande futuristiskt och skräckinjagande ut idag, och på grund av filmens handling är det inte nödvändigt att ha en massa specialeffekter som skulle se föråldrade ut nu för tiden. Jag gillar speciellt det ”fängelse” där huvudpersonen hamnar, en enorm tom vit yta som tycks fortsätta i all evighet åt alla håll. Läs mer

Science fiction-film från 70-talet: Battlestar Galactica

26 Okt

Detta är en ganska udda film, och frågan är om man ens kan kalla det en film. Battlestar Galactica var ju en TV-serie, men pilotavsnittet, kallat Saga of a Star World, släpptes även på bio under just namnet ”Battlestar Galactica”.

TV-serien är idag nog mest minnesvärd eftersom det var en av de första som försökte sig på att ha specialeffekter i klass med Star Wars, som kom ut året innan. Detta visade sig dock snart vara ett problem, då kostnaderna för varje avsnitt blev väldigt höga, och snart började man återanvända redan inspelade rymdskeppscener om och om igen. Faktum är att själva anledningen till att man släppte pilotavsnittet på bio var för att försöka få tillbaka en del av pengarna som projektet hade kostat. Läs mer

Science fiction-film från 70-talet: Close Encounters of the Third Kind

5 Okt

Vi fortsätter på temat att kommunicera med utomjordingar med en klassiker av Steven Spielberg, kallad Close Encounters of the Third Kind. Namnet på filmen kommer från en skala som används i ufologi för att beskriva möten med utomjordingar, där närkontakt av första graden är att ha sett ett UFO, andra graden innebär att ett UFO efterlämnat sig fysiska bevis på sin närvaro, och tredje graden är när man faktiskt träffar på utomjordingar.

Close Encounters of the Third Kind är på många sätt en väldigt annorlunda science fiction-film. Den känns ibland nästan som en sorts dokumentär eller dramatisering av verkliga händelser, kanske på grund av att mycket i den är baserad på verkliga konspirationsteorier och påstådda möten med utomjordingar. Det finns flera handlingar i filmen som löper parallellt och knyts samman i slutet av filmen. Ett gäng forskare undersöker märkliga händelser runt om i världen som tyder på utomjordisk inverkan, såsom konstiga ljus i himlen, försvunna flygplan och människor och märkliga ljud som snappats upp. Samtidigt får man följa två olika personer, en man och en kvinna, som efter att ha bevittnat UFOn börjar bete sig märkligt. Båda blir besatta av en viss form som till slut visar sig vara ett stort berg, och därför beger de sig dit, vilket även forskarna och militären gör, då det är där som mötet mellan människor och utomjordingar tydligen ska äga rum.

Filmens budskap verkar till stor del vara positivt: Utomjordingarna vill kommunicera med oss och vi kan kommunicera med dem. Det finns förvisso en del problem på vägen, exempelvis när mannen (spelad av Richard Dreyfuss) blir så besatt av berget att han bygger en stor modell av den i vardagsrummet och hans fru tröttnar på det hela och sticker med barnen, men allting verkar lösa sig på slutet. Huvuddelen av filmen verkar mest vara olika människors försök att lösa mysteriet med utomjordingarna på olika sätt, men de stöter egentligen aldrig på några större hinder. Här finns ingen enorm konspiration från regeringen för att håla utomjordingarna hemliga eller utnyttja dem, militären verkar faktiskt vara minst lika förvånade som alla andra. Utomjordingarna själva verkar vara välmenande och trevliga, även om de kan tyckas lite läskiga då och då i sina stora lysande rymdskepp, och tycks inte vilja leda människorna bakom ljuset på något vis. På det stora hela känns Close Encounters of the Third Kind som en sorts filmatisering av alla ufologers drömscenario, där alla deras teorier är sanna, och även om de anses vara tokiga av omvärlden så visar det sig att de har rätt.

Spielberg själv verkar ha byggt vidare på temat om att utomjordingar egentligen är snälla även om de verkar läskiga i den ännu mer populära filmen E.T., och i slutändan är det väl ett beundransvärt budskap att lägga fram, att det främmande inte måste vara farligt och att det går att hitta fred, kärlek och förståelse även ute i universum. Men det är kanske bara hippietrams.

Publicerat av Fredde 

Science fiction-film från 70-talet: Star Trek: The Motion Picture

24 Sep

Den första långfilmen baserad på Star Trek brukar av många nördar anses vara en av de sämre, men när jag nu sett den för andra gången måste jag säga att det vore synd och skam att bunta ihop Star Trek: The Motion Picture med filmer som Star Trek V: The Final Frontier eller Star Trek Insurrection. Även om jag i ärlighetens namn inte kan säga att den är på samma nivå som Star Trek II: The Wrath of Khan så är ändå The Motion Picture en hyfsad Star Trek-film, och definitivt ett mästerverk bland science fiction-filmer från 70-talet.

Det är just detta man måste hålla i åtanke när man ser The Motion Picture; där de senare filmerna för det mesta är äventyrliga, underhållande filmer med rejält med action och humor så är en första filmen en tankfylld, långsam och på sina ställen smått filosofisk historia. Det är också viktigt att minnas att många avsnitt av originalserien hade liknande inslag av tankfylldhet och filosofi, även fast det flesta kanske minns strålpistolerna och de färgglada uniformerna. Faktum är att filmen har sitt ursprung i den tänkta uppföljaren till originalserien, en ny TV-serie kallad Star Trek: Phase II. Likt Solaris handlar det alltså om att se på filmen med rätt inställning och förväntningar, annars kommer man säkerligen att bli besviken på den. Läs mer