Tag Archives: Alan Moore

Nördfavorit – Guy Fawkes

20 Okt

Mellan 1570 och 1606 levde den mustaschbeprydde engelsmannen Guy Fawkes. Masker föreställande hans ansikte har på senaste tiden synts i många samanhang. De bärs av hackers som angriper svenska myndigheters hemsidor, av aktivister som vill ockupera Wall Street, befria Julian Assange eller stoppa scientologin, och av nördar med för mycket fritid som önskar att de var något av det tidigare nämnda, men mest ägnar dagarna åt att lägga upp roliga bilder på katter på internet. Bland alla dessa är Guy Fawkes symbolen för upproret, för kampen mot orättvisor och mot överheten i allmänhet. Vilken kan tyckas vara lite konstigt med tanke på att det stora upproret han var med på misslyckades kapitalt redan innan det börjat. Läs mer

Nördfavorit – Rorschach

5 Mar

Av alla karaktärer i Alan Moores och Dave Gibbons serieklassiker Watchmen är den maskerade brottsbekämparen Rorschach en av de populäraste, och det är egentligen inte så svårt att förstå varför. Han har en minnesvärd kostym, många minnesvärda repliker och är central för stora delar av seriens handling. Trots det är det lite märkligt att så många personer tycker om Rorschach när Moore och Gibbons skapade honom för att vara allt annat än omtyckt. Läs mer

DC Comics lanserar ”Before Watchmen”

1 Feb

 

Idag avslöjade DC Comics att de planerar att utvidga det universum som Alan Moore och Dave Gibbons skapade med den tolv delar långa miniserien Watchmen på 80-talet. Föga förvånande råder det delade meningar om huruvida detta är en särskilt god idé.

Tanken verkar än så länge vara att expandera med ”prequels”, vilkas syfte skall vara att utforska seriens olika huvudkaraktärers liv innan Watchmen utspelade sig men då serien i sig utspelar sig under flera år och flera olika epoker kan detta te sig lite svårt. Lyckligtvis har Alan Moore enligt egen utsago tillfrågats om han skulle vilja skriva det själv men i ett uttalande till Underwire (en del av wired.com) förklarade han följande redan för två år sedan:

“They offered me the rights to Watchmen back, if I would agree to some dopey prequels and sequels.” 

“So I just told them that if they said that 10 years ago, when I asked them for that, then yeah it might have worked. But these days I don’t want Watchmen back. Certainly, I don’t want it back under those kinds of terms.”

Moore har på senare tid blivit notorisk för att motsätta sig de stora förlagens påtryckningar och anledningarna till detta är många och invecklade. När Watchmen skrevs var han mer öppen för samarbete men han har flera gånger uttalat sig om hur han ansett sig bli dåligt behandlad utav både DC och Marvel och har sedan 2007 valt att inte längre låta dem publicera hans verk. ”Before Watchmen” kommer med andra ord att göras helt och hållet utan varken hans hjälp eller godkännande.

Minst sju nya serier kommer att publiceras under samlingstiteln ”Before Watchmen” och det ser verkligen ut som att de skulle kunna bli bra, oavsett vad Moore tycker. Det största namnet som DC för tillfället skryter med är Len Wein som fungerade som redaktör för Watchmen när serien först publicerades och har förutom det gjort sig känd genom serier som Swamp Thing och Justice League of America. En hel rad andra moderna författare har också tagits in, däribland Darwyn Cooke (som skrev och tecknade DC: The New Frontier) och briljanta tecknare såsom Amanda Conner  och Adam Hughes. Det skall också tillägga att Dave Gibbons har givit projektet sin välsignelse. Det är lätt att tänka att Moore var den enda drivande kraften bakom Watchmen men Gibbons bidrog minst lika mycket till dess skapelse och berömmelse. Han designade samtliga kostymer och det var från hans idéer och koncept som många av de mest ikoniska delarna av berättelsen kom till redan innan han ens började teckna själva serierutorna.

Det ser med andra ord väldigt bra ut rent konstnärligt med bra författare och tecknare men frågan är hur nödvändigt projektet är. Många nördar blir nog oroliga bara de hör ordet prequel och oftast blir de det av god anledning. Det är näst intill omöjligt att få serier som är tänkta att utspela sig innan en så berömd och universellt omtyckt historia att fungera bra. Resultatet kan bli mindre omtyckt (som exempelvis Star Trek: Enterprise) och hatat (som Star Wars: I till III) och oftast får mycket tid läggas på att reda ut hur kontinuitetsmissar egentligen är tänkta att kopplas ihop med det ursprungliga verket.

Om man dock bortser från allt detta kan man också se på det från en rent försäljningsmässig synpunkt. DC söker nya läsare och gör sitt bästa för att använda sig av sitt starkaste kort. Världen som Moore och Gibbons skapade är stor och innehåller många spännande vinklar som många säkerligen hade velat se utforskade men samtidigt är Watchmen också en kommentar på superhjälteserier i allmänhet. originalet verkar skrivet för att vara en egen avslutad historia och frågan många ställer sig är förmodligen ”är det värt att utvidga den?”

Faktum är att Watchmen rent tekniskt sett inte tillhör varken Alan Moore eller Dave Gibbons. Då serien publicerades för DC Comics och har gått tillbaka till tryck (i olika utgåvor) med väldigt jämna mellanrum sedan den först publicerades tillhör den fortfarande DC och rent tekniskt sett har de rätt att göra med den vad de vill. Detta är ett ganska så lumpet men likväl fullt tillåtet trick för att hindra att äganderättigheterna skall falla tillbaka till dess skapare. Dessa nya serier kommer, oavsett vad folk tycker om dem, att försäkra DC om att Watchmen förblir deras en lång tid framöver.

Personligen tror jag att DC kommer att anstränga sig för att göra serierna så bra som möjligt. Om så blir fallet återstår för tillfället att se.

 

Publicerat av Jönsson

For the Man Who Has Everything – En recension

6 Dec

Den tecknade TV-serien Justice League Unlimited var en av de bästa animerade versionerna av DC:s superhjälteuniversum, och refererade ständigt till obskyra karaktärer och händelser från serierna den var baserad på. Därför blev jag väldigt intresserad när jag upptäckte att ett av avsnitten var en adaption av Alan Moores och Dave Gibbons klassiska Stålmannen-serie For The Man Who Has Everything. Jag vill varna för att resten av detta inlägg innehåller en hel del spoilers av handlingen för just den serien och avsnittet som är baserat på den, så om ni inte redan läst den rekommenderar jag att ni gör det innan ni läser vidare här. Serien finns att tillgå i exempelvis samlingsvolymen DC Universe: The Stories of Alan Moore (utgiven på svenska som DC:s Universum: Klassiska Serier av Alan Moore), avsnittet kan ni hitta i Justice League Unlimited-DVD-boxen eller med en sökning på till exempel Google Videos. Läs mer

Watchmen – en filmrecension ( *spoiler* )

15 Mar

Det tog mig ett tag att faktiskt läsa Watchmen efter att Fredde berättade om den för en sisådär fem år sedan. Jag läste den efter vissa påtryckningar från Freddes sida men jag tyckte väldigt mycket om den. Jag minns att jag tyckte att det var en extremt välskriven serietidning och att den där Alan Moore verkligen visste vad han pysslade med. Jag kommer också ihåg att jag tyckte att den bitvis var rysligt tråkig. – Med detta inte sagt att jag på något sätt ogillade Watchmen första gången jag läste den – för, till och med de tråkiga bitarna var väldigt bra. Jag förstod aldrig varför det var så, men så var det.

Filmen då?

I ungefär en vecka har jag undvikit att se eller läsa recensioner på nätet. Jag lyckades dock inte undvika att få veta att många nördar var arga. Såsom vi nördar gärna blir när något vi älskar behandlas på något annat sätt än det vi hoppades på. Däremot visste jag också att oavsett hur bra en film blir så kommer nördar att klaga likförbannat. Tro mig – jag gör det själv. Därför var jag relativt fri från förutfattade meningar när jag satte mig i biosalongen igår kväll.

Redan vid inledningen var jag frälst. Om Watchmen tvunget skulle filmatiseras så var det såhär det skulle göras. Själva introt, i form av ett kollage av bilder och händelser från serien som förklarar vad som hänt innan filmen började (satt till Bob Dylans underbra låt The Times They Are a-Changin’) var en fröjd att se. Alla bilder var inte rakt av tagna från serierutor utan vissa avbildar saker från serien som bara nämns i förbifarten. Hur coolt som helst! De bilder som däremot var tagna direkt från Dave Gibbons mästerliga serieförlagor (det vill säga de flesta) är gjorda fullständigt perfekt. Ett exempel som verkligen stannade kvar i mitt minne är Nite Owls hemliga högkvarter i källaren. En perfekt återskapelse in i minsta detalj. Detta är en sjukt snygg film.

Klagomål då?

Slutet är ändrat. Detta verkar vara det som de flesta andra klagar allra mest på. Och jag var nära att hålla med. Faktiskt så satt jag och kramade min tomma läskflaska väldigt hårt för att hindra mig själv från att kasta den på bioduken när ändringarna började bli allt för tydliga. Detta varade i ungefär trettio sekunder. Filmens version av slutet är en förenkling av originalet och till viss mån något helt annat men det gjorde mig inte så mycket eftersom känslan i det stora hela förblev oförändrad. Jag gillade inte att de valde att skylla allt på Dr Manhattan och att han därför bestämde sig för att lämna vårt universum för ett annat. Jag gillade inte heller att Ozymandias (trots att man tydligt försökt undvika det)  avbildades mer som en skurk än en hjälte. För mig var Ozymandias lika mycket en förlorare som Nite-Owl när serien började. Visserligen var han väldigt framgångsrik och väldigt omtyckt av allmänheten men det kändes som att han visste att han svikit sina kollegor och försökte dölja sin skam genom att verka ovetande.

En av de fina grejerna med serien är att man förstår Ozymandias och att man förstår varför han gör som han gör. Det blir upp till läsaren att välja sida. Det gör man visserligen i filmen också men där får man mer en känsla av att Ozymandias har förlorat förståndet. Detta varade dock inte så fasansfullt länge innan man åter var tillbaka till det som kändes bekant.

Jag förstår att en gigantisk bläckfisk från en annan dimension kanske inte hade funkat på film och jag förstår att de därför valde att göra som de gjorde men jag gillade inte att slutet för en stund verkade grovt förenklat och ”neddummat” som för att få även den obildade biopubliken att förstå vad som hände. Det såg till och med ut som att de tänkte låta hjältarna döda Ozymandias så att ”skurken” inte skulle få överleva. Lyckligtvis var det inte så.

I princip alla skådespelare, inte bara huvudpersonerna utan även Moloch och psykiatrikern i fängelset ser ut som sina tecknade förlagor. Det är coolt som fan. I synnerhet Nite-Owl i sin hemliga identitet som Dan Dreiberg såg ut precis som på den tryckta tidningssidan. Vissa av superhjältedräkterna var dock förändrade men jag kan förstå varför. Tygdräkterna funkar helt enkelt inte på film, så är det bara. Man hade varit på tok för upptagen med att försöka förstå varför någon tog hjältarna på allvar om de var klädda som de är i serietidnigen för att ta resten av handlingen på allvar. Lite sorligt är att vissa karaktärer inte fick vara med lika mycket som de är i serien men samtidigt hade filmen förmodligen bara blivit rörigare om fler karaktärer introducerades. Samtidigt är alla skådepselare fullständigt lysande. Väldigt få av dem hade läst serien innan de började men ändå lyckas samtliga avbilda sina karaktärer fläckfritt (med ett litet undantag för Ozymandias som verkar lite för mycket som en skurk). Rorschach var min favorit i serien och han förblir min favorit i filmen. Bitarna med honom i fängelset och bitarna på antarktis är perfekta.

Serienörden i mig hade föredragit att se att inte bara slutet men även vissa andra bitar var mer lika originalet men filmälskaren i mig förstod varför dessa scener ändrats och kunde acceptera de nya varianterna. Om du har läst Watchmen och älskade den så gå till biografen och hoppas på en välgjord hyllning efter mediets alla regler. Om du inte har läst den så gå till biografen och hoppas på en väldigt bra actionfilm och en väldigt bra hyllning till superhjältegenren i allmänhet. Om du inte gillar superhjältar så gå och se den ändå. Det är ändå en fruktasvärt bra film – och det utlovas naket.

Publicerat av Jönsson