Tag Archives: Animation

Nördfavorit – Tyko Jonsson

24 Dec

Den glöggfryntlige Tyko Jonsson.En av många trevliga saker med julen är de många trevliga TV-programmen, och ett av de trevligaste av dessa program är Per Åhlins och Tage Danielssons tecknade film Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton. Och det bästa med Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton är Karl-Bertils stränge fader, varuhusdirektören Tyko Jonsson, vars röst görs av Toivo Pawlo.

Tyko uppfylld av julilska.Det är ju Karl-Bertil som är sagans huvudperson, men ärligt talat har han inte så många intressanta repliker, mest en massa godhjärtade uttalanden om att ta från de rika och ge till de fattiga och sådant hippietrams. Utöver Tage Danielssons berättarröst är det den hetlevrade kapitalistgubben Tyko som levererar de flesta av de allra roligaste och mest minnesvärda replikerna i filmen, och därför har han sakta men säkert blivit åtminstone en nördfavorit för mig. Jag menar, vem kan tycka illa om en man som säger saker som:

 ”Vad sa du att du gjorde sa du?”

 ”Åh den stackars mannen, han ser nog också på TV!”

 ”Jag har närt en kommunist vid min barm!”

 ”Ska du lukta på glöggen, pojke?”

 ”Sa och sa… det var ju min tallrik!”

 …och naturligtvis orden som får bli Markera som Olästs julhälsning för i år:

Tyko med sin oduglige kommunist till son.

”En synnerligen God jul tillönskar jag dig, min välartade son!”

Publicerat av Fredde Per Åhlin

Annonser

TRON lever!

3 Jan

Till och med loggan är cool.Filmen TRON: Legacy, den moderna uppföljaren till den inom specialeffekter banbrytande 80-talsfilmen TRON, blev kanske inte så kritikerrosad som man kunde hoppas, men den verkar ändå ha varit så pass framgångsrik att ägarna, Disney, vågat sig på att göra en animerade TV-serie baserad på den, med titeln TRON: Uprising. Denna TV-serie verkar tyvärr ha lidit av vissa produktionsproblem sedan den började i juni 2012, med långa uppehåll i utgivningen av avsnitt och en flytt till en sämre sändningstid, men jag kan inte säga att det skulle bero på dess kvalitet. Läs mer

Går det att försvara The Star Wars Holiday Special?

12 Dec

Det glada Star Wars-gänget firar jul, hur kan det gå fel?Nej, det gör det inte.

För de läsare som inte vet vad rubriken syftar på kan jag berätta att The Star Wars Holiday Special var ett cirka en och en halv timme långt TV-program som sändes i november 1978 (vilket kan tyckas konstigt med tanke på att det åtminstone verkar ha tänkts vara ett julprogram), alltså ungefär ett år efter att den första Star Wars-filmen gått upp på biograferna. Programmet lär också ha sänts åtminstone en gång i Sverige under namnet Stjärnornas Krig och Fred (kanske ett fall för Märkliga-översättnings-teatern?). I programmet medverkar ett flertal av huvudrollsinnehavarna från filmen, och programmets handling utspelar sig på Chewbaccas hemplanet Kashyyyk, där den hårige wookieens lika håriga släktingar oroligt väntar på att han ska komma hem och fira den jul-liknande högtidsdagen Life Day. Programmet har genom åren blivit minst sagt ökänt bland Star Wars-nördar, och även fast det aldrig officiellt gets ut som hemvideo finns det ett antal suddiga inspelningar av det som cirkulerat runt bland nördarna. Nu för tiden finns det naturligtvis att ladda ner både här och där på internet, så trots att samtliga medverkande i programmet troligtvis vill att det glöms bort kan det ständigt få nya tittare som förfasar sig över det. Ingående kritik och sågningar av The Star Wars Holiday Special finns det massor av, vid det här laget är det lite som att skjuta fisk i en tunna. Därför fick jag för mig att jag, när jag nu denna jul till slut sett detta omtalade program, skulle försöka ge mig på någon typ av försvar av det bara för att chockera andra Star Wars-nördar. Men efter att ha tänkt efter lite har jag kommit fram till att det inte går att försvara programmet oavsett vilken infallsvinkel man försöker. Läs mer

Vem spelar skurken? – Riddler

29 Nov

riddlerRossVi vandrar vidare längs Batmans långa lista av intressanta fiender och finner oss hos en personlig favorit. Nämligen Edward Nigma, alias The Riddler. På svenska känd som Gåtmästaren eller bara Gåtan. Faktum är att många författare även har uppmärksammat det otroliga sammanträffandet att en man vid namn Edward Nigma (E. Nigma – enigma) beslutat sig för att specialisera sig på gåtor och gjort efternamnet till ett taget sådant. I dess fall är Edwards riktiga efternamn Nashton.

I serietidningarnas värld debuterade Riddler redan 1948 och har hemsökt Batman sedan dess. Sitt första framträdande utanför det mediet gjorde han dock först 1966 i TV-serien Batman. Vem kommer inte ihåg dess vinjett? Där spelades Nigma utav komikern och skådespelaren Frank Gorshin och det är på hans tolkning av Riddler som många av de andra som iklätt sig rollen baserat sina. Gorshins Riddler svängde mellan att vara lekfull och tokig med viljan att utmana Läderlappen snarare än att faktiskt undslippa eller rent av besegra honom och ett genuint planerande lugn som trots seriens extremt lättsamma och till och med fåniga ton kunde få honom att verka riktigt hotfull.

Läs mer

Nördfavorit – Mammy Two Shoes

15 Jun

Karaktären känd som Mammy Two Shoes, som förekommer i gamla tecknade filmer med Tom och Jerry, är i sig kanske inte väldigt politiskt korrekt nu för tiden. Hon är nämligen en version av den gamla rasistiska ”mammy”-stereotypen, alltså en tjock svart kvinnlig hushållerska eller barnpassare (ett av de mer klassiska exemplen på denna stereotyp är nog karaktären Mammy i den gamla långfilmsklassikern Borta med vinden). Därför ersattes hon senare med en mer passande vit kvinnlig ägare till Tom, som då inte var en rasstereotyp, utan bara en könsstereotyp. Hur som helst kan Mammy Two Shoes dock även ses som ett av de mer klassiska exemplen på ett annat fenomen, ett fenomen som förekommit i många tecknade filmer, inte bara de med Tom och Jerry. Läs mer

Transformers och My Little Pony: Lyckade återupplivningar

4 Mar

Många av våra läsare har säker inte lyckats undvika att höra talas om att det numera finns ett flertal vuxna män som tittar på My Little Pony, specifikt på det nya tecknade TV-programmet My Little Pony: Friendship is Magic, som till allas stora förvåning faktiskt anses vara ett bra program. Undertecknad måste erkänna att han också har ägnat tid åt att titta på några avsnitt av detta program (hela första säsongen och början av andra). Ett sådant erkännande, att jag, en vuxen manlig nörd, har tittat på ett program som riktar sig till små flickor, kräver naturligtvis någon form av förklaring. Som tur är finns det många att välja på. Den vanligaste är nyfikenhet, då det faktum att någonting associerat med My Little Pony faktiskt anses vara av bra kvalitet får många att lyfta på ögonbrynen. ”Jag ville bara se vad alla snackade om, och några timmar senare satt jag där och hade tittat på alla avsnitt och beställt en Pinkie Pie-ponny från eBay” är en vanlig beskrivning av Friendship is Magic-magin. En annan förklaring är att vuxna manliga nördar ändå brukar titta på animerade medier gjorda för barn, till exempel Batman: The Brave and the Bold, Pokémon, eller valfri Disney- eller Pixar-film. Det enda extra steget är i så fall att titta på tecknad film ”för tjejer”, men många nördar har redan tidigare varit inne på det spåret med sådan ”tjejig” animation som Sailor Moon, Powerpuffpinglorna eller Den Lilla Sjöjungfrun. Man skulle kanske till och med våga sig på en feministisk tanke (vilket många manliga nördar tyvärr fortfarande verkar vara allergiska mot) och fråga sig om det inte vore på tiden att sluta oroa sig över om ett program är ”tjejigt” så länge det är bra, och att man borde sluta göra tecknade barnprogram som riktar sig mot ett specifikt kön, eller åtminstone inte vara förvånad att program som riktar sig till tjejer faktiskt kan vara genuint bra. Alla dessa försvarsargument för att titta på My Little Pony är bra, men i mitt fall finns det också ett annat, nämligen att Friendship is Magic påminde mig om ett annat tecknat barnprogram som jag tittat på tidigare. Detta program heter Transformers Animated. Läs mer

Inte Konstantinopel.

18 Dec

Istanbul (Not Constantinople) gjordes berömd utav sångkvartetten The Four Lads redan 1953. Den handlar, föga förvånande, om det faktum att den turkiska staden Istanbul tidigare hette Konstantinopel, efter den dåvarande romerske kejsaren, Konstantin. Efter det har flera olika artister, bland andra Bette Midler och Bing Crosby, spelat in sången men det var först 1990 som den skulle bli riktigt berömd. Då spelade bandet They Might Be Giants in sin version och bara något år senare fick den medverka (tillsammans med en annan av deras sånger; Particle Man) i Tiny Toon Adventures.

Publicerat av Jönsson

Live action-version av Akira missar poängen med Akira

7 Dec

Det har florerat en hel del rykten och nyheter om att Hollywood ska göra en live action-version av den klassiska animé-filmen Akira, och naturligtvis är många nördar upprörda. Ska Twilight-stjärnan Robert Pattinson spela huvudrollen?! Ska filmen utspela sig i Neo-Manhattan i stället för i Neo-Tokyo?! Kommer våldet tonas ner för att filmen ska få en lägre åldersgräns?! Kommer det att finnas några japanska skådespelare i den över huvud taget, eller ska de alla bli ersatta av vita amerikanare?! Usch och fy! Många drar sig också till minnes den mindre lyckade amerikanska filmatiseringen av animén Dragon Ball, och fruktar att resultatet ska bli likadant i detta fall. Men oavsett huruvida ovanstående rykten och farhågor är sanna finns det ett större problem med en live action-version av Akira: Det faktum att det är live action. Läs mer

Nostalginörden

13 Okt

Vår gode vän Johan från Estetnollorna har påbörjat ett nytt projekt som fått namnet Nostalginörden (något som i sig är en väldigt bra beskrivning på Johan själv, för övrigt). För tillfället pågår hans Topp 20-lista över svenska dubbningsinsatser i Disneyfilmer och idag fick vi se del tre. Som vana läsare av MsO vet är jag väldigt glad för de mycket märkliga översättningarna i Jafars Återkomst och därför tyckte jag att just hans nummer tio var helt perfekt.

Kolla även in del ett och del två här.

Publicerat av Jönsson

Musik så svängig att Tolkien rullar i graven

20 Sep

Peter Jacksons filmatisering av Sagan om Ringen-böckerna gjorde det mesta rätt, men ärligt talat så var den inte tillräckligt funky för min smak.

Publicerat av Fredde