Tag Archives: Äventyrsspel

Nördfavorit – Elaine Marley

3 Feb

Närbild på Elaine från det första spelet.I spelet The Secret of Monkey Island, det första i den famösa serien med klassiska humor-äventyrsspel, håller huvudpersonen Guybrush Threepwood som bäst på med att försöka bli pirat när han stöter på guvernören på Mêlée Island, en kvinna vid namn Elaine Marley. De båda blir en smula förälskade i varandra, men kort därefter blir Elaine kidnappad av spökpiraten LeChuck som är besatt av att gifta sig med henne. Elaine var alltså i det första spelet i serien en ganska typisk kvinnlig spelfigur, kidnappad av ärkeskurken och i behov av räddning av hjälten, men hade åtminstone en del skinn på näsan och en viss auktoritet då hon var guvernör över en ö fullsmockad med råbarkade sjörövare och annat löst folk, och i slutändan visade det sig att hon egentligen inte behövde Guybrushs hjälp för att kunna fly från LeChuck, något som hon i senare spel också ytterst sällan behövt. Det var dock i uppföljaren till det första spelet som Elaine började bli riktigt intressant. Läs mer

Problemen med Police Quest

14 Mar

En korrekt utförd arrestering i Police Quest I.Det finns något med Sierras gamla serie med datorspel kallad Police Quest som fascinerar mig. Troligtvis är det spelens ämne, i kombination med deras upplägg. Sierra var en av pionjärerna när det gällde klassiska äventyrsspel där man pekar och klickar sig framåt och löser kluriga pussel med hjälp av föremål man plockat upp, och skapade ett flertal spelserier i genren som brukar anses som klassiker (även om jag personligen alltid har föredragit deras främsta konkurrents, LucasArts, alster i genren). Ett flertal av Sierras spelserier har ordet ”Quest” i titeln, inklusive King’s Quest, Space Quest, och Quest for Glory. När de därför bestämde sig för att göra ett äventyrsspel med polistema tyckte de väl att de var naturligt att kalla det ”Police Quest”, även om detta kanske är en lite märklig titel som kan ge bilden av en ädelmodig polis med svärd i handen som dräper drakar och räddar prinsessor. Så är dock definitivt inte fallet. Faktum är att Police Quest skiljer sig ganska markant både från det typiska äventyrsspelet och från spel med polistema. De flesta polisspel brukar handla om en tuff polisdetektiv med pistolen i högsta hugg som skjuter ner en massa bovar, eller en lika tuff polisiär specialstyrka som gör samma sak men med ännu tuffare vapen. Läs mer

Att fastna

20 Okt

Få saker är så frustrerande i ett TV- eller datorspel som att fastna. Men jag menar inte bara att man inte lyckas lista ut hur en boss ska besegras eller ett pussel lösas, jag menar när det är bokstavligen omöjligt att besegra bossen eller lösa pusslet.

Gamla tiders äventyrsspel har många exempel på detta, speciellt de från Sierra, så jag börjar med ett exempel därifrån: I slutet av King’s Quest V möter du en fasansfull yeti som du måste besegra genom att… kasta en paj i ansiktet på den. Ja, det är ganska korkat, men det stora problemet är att pajen i fråga dyker upp i början av spelet, och det är möjligt att helt strunta i att skaffa sig den (och man kan inte gå tillbaka senare om man ångrar sig). Senare i spelet blir huvudpersonen hungrig, och man kan då välja att äta några olika saker han bär omkring på, inklusive pajen. Så det finns alltså två sätt att helt missa det föremål man behöver för att besegra yetin, vilket i princip innebär att man måste börja om hela spelet från början. Det är lika troligt att man inte vet om detta utan försöker besegra yetin på diverse andra sätt utan resultat, och tror att man helt enkelt inte är smart nog att lösa pusslet när det egentligen är omöjligt. Det är att fastna på riktigt. Läs mer

Nytt Monkey Island!

3 Jun

Årets upplaga av den stora spelmässan Electronic Entertainment Expo (mer känd som E3) har dragit igång, och många nya spännande spel har utannonserats. Ärligt talat så är det dock få av dem som gör mig direkt upphetsad eller överraskad. Nintendo ska släppa ett nytt Mario-spel och Zelda-spel? Jaha, vem hade väntat sig annat? Metal Gear Solid 4 var inte det sista i serien, trots tidigare påståenden om det? Det har vi varit med om förut. Mera Halo? Är påven katolik?

Men en sak har faktiskt gjort mig en smula exalterad: Företaget Telltale Games har sagt att de ska göra ett nytt spel i Monkey Island-serien. Spelet, som heter Tales of Monkey Island, ska likt de flesta andra av Telltales spel vara i episodiskt format, dvs. man laddar ner ett flertal korta ”kapitel” mot betalning efterhand. För de som föredrar att köpa spel på fysiskt media kommer det sedan att ges ut en ”säsongssamling” med alla fem kapitlena.

Jag blev mäkta förvånad över att det faktiskt ska komma ett helt nytt Monkey Island, jag trodde serien hade dött efter det fjärde spelet, Escape From Monkey Island, som inte var lika bra som sina föregångare. Därför är dett lätt hänt att man blir lite skeptisk mot det nya spelet, men samtidigt har Telltale gjort sig kända för ett flertal andra bra moderna äventyrsspel, bland annat uppföljaren till en annan gammal LucasArts-klassiker, Sam & Max. Så jag är hoppfull, det här har potentialen att bli något bra!

Publicerat av Fredde 

Veckans nördfavorit – Three-headed Monkey

15 Mar

Hey look! It’s a Three-Headed-Monkey

Ännu en gång återkommer vi till gamla LucasArts-spel och denna gång till det kanske mest nördomspunna av de alla: Monkey Island-serien.

Denna kära replik kommer från Monkey Island-spelen och var ett återkommande skämt i spelen. Huvudpersonen Guybrush Threepwood använde sig ofta av repliken i försök att komma undan kniviga situationer men lyckades sällan.  Men det är repliker som denna och ”How appropriate, you fight like a cow” , som man så ofta hör nördar referera mellan sig och även om Monkey Island har hällt mycket vatten på refereringsnördarnas vattenkvarnar så har de lagt in tonvis med skämt från andra filmer/spel/tv-serier. Givetvis mycket från deras egna franchises såsom Indiana Jones  (man kan välja att säga ”It belongs in a Museum!” och ”Hi, I’m selling these fine leather jackets.” t.ex.) och Star Wars (””My name’s Guybrush. I’m here to rescue someone.”)

thm

Repliken om den trehövdade apan har precis som de andra satt sig hårt i minnet och då framförallt på grund av denna apa gjorde några häpnandsväckande framträdande i spelen. T.ex. om man säger repliken när Guybrush håller på att bli tillfångatagen av kannibaler kommer kannibalerna att totalt avfärda vad han säger med ”Den har vi hört förr”-attityden och givetvis dyker apan upp just då bakom ryggen på dem utan att de ser det. Man får också chansen att prata med apan, men den säger inte mycket då den bara är en helt vanlig apa som råkar ha tre huvuden.
Om du aldrig hört om apan innan så har du iaf nu, varesig du tyckte skämtet var roligt eller ej, men det ska du inte bry dig om. Anledningen till att man citerar sådana här saker är inte för att det nödvändigtvis är jätteroligt utan för att man kan och det kan bli ett härligt samtal nörd-to-nörd om båda kan referera från samma kategori. (Och alla som lyssnar på samtalet kommer troligtvis att ta några kliv bakåt…)

Publicerat av Ande

The Dig – LucasArts långdragna ”klassiker”

18 Feb

Under 90-talet spottade LucasArts ut flertalet speltitlar som numera passar in i den allt för överanvända kategorin ”klassiker.” Faktum är att det enda som verkar vara kravet på att få vara med i den här kategorin är att tingesten har 1 år eller mer på nacken, samt att någon tycker om tingesten i fråga.

Men i fallet LucasArts finns det många äventyrsspel som verkligen är klassiker. Det kanske absolut främsta exemplet är The Secret of Monkey Island, Monkey Island 2: LeChuck’s Revenge och Day of the Tentacle. Strax efter de titlarna hittar vi Full Throttle, Sam & Max och Indiana Jones: The Fate of Atlantis. Växte man upp under 80- eller 90-talet med en dator i sin ägo, är det väldigt sannolikt att man någon gång spelade någon av ovanstående titlar. Tyvärr handlar inte denna artikel om dessa spel, utan om en annan ”klassiker” från LucasArts: The Dig.

The Dig - gräver

Spelet är ökänt för att det tog en sån väldig tid att utveckla. Närmare 7 år tog det innan slutprodukten kunde klämmas fram och spelet hann byta projektledare och personal flertalet gånger. Men det är inte bara produktiontiden som det är känt för, utan även att självaste Steven Spielberg har varit med och skrivit storyn. Eller iaf står det så på framsidan och i eftertexterna, men hur många eller få fingrar än Spielberg har haft med i verkligheten spelar nog inte så stor roll så länge de fick sätta hans namn på lådan…

Spelet börjar med att man får i uppdrag att rädda jorden från en jätteasteroid som är på väg att krocka med jorden. För att få den ur bana bestämmer sig NASA för att använda sig av kärnvapenbomber och skickar därmed upp en besättning för att utföra uppdraget. Ledaren för expeditionen heter Bruce Wil… ursäkta, Boston Low och till sin hjälp har han arkeologen Brink, samt reportern Maggie. Efter att ha lyckats med att spränga den ur kurs blir besättningen nyfiken på att ta en titt inuti asteroiden och vips flyger den i ultrahastighet iväg med dem till en främmande planet, långt, långt, långt borta från jorden. Deras uppdrag blir nu att ta sig hem från denna främmande värld.

Spelet är ett typiskt peka- och klicka-spel där tankeverksamheten ständigt sätts på prov. Det gäller för Boston att fundera ut hur den här främmande planeten fungerar och om det finns någonting som kan få expeditionens medlemmar att återvända hem. Även om man som spelare själv bestämmer vad karaktären gör, är det en fullständigt linjär process för att komma fram till slutmålet. Man kan irra runt på planeten hur mycket som helst, men du måste alltid göra samma saker för att nå målet.

The Dig - ben!Det som främst skiljer The Dig från LucasArts andra spel är att det har en så allvarlig atomosfär kring sig. I tidigare titlar har mycket av charmen byggts på humor och nördreferenser stup i kvarten, vilket icke är fallet i detta spel. Precis som Boston och hans besättning känner man sig väldigt utelämnad och ensam på denna främmande värld och den tanken på att datorspel kan återge en handling där användaren kan integrera med händelserna i den handlingen, är något som tilltalar mig väldigt mycket. Varför görs det inte fler sådana här spel? Eller det görs det kanske?

Grafikmässigt är spelet precis som de LucasArtsspelen på den tiden: skisser och målningar som renderats till den charmiga pixelhärva som vi spelare får på våra skärmar. Jag sörjer än idag att den äckliga 3D-grafiken tog över alldeles för snabbt. (Jag börjar ju nästan låta som Jönsson känner jag) Men faktum är att 3D-grafiken även finns att finna i det här spelet, då några av varelserna på planeten är 3D-modellerade.

The Dig

För mig är The Dig minst lika klassiskt som titlarna som nämndes i början av artiklen, men hos den stora massan har det inte blivit så, väldigt många har troligtvis aldrig spelat det. Men i mina oändliga klagomål över hur fullständigt pantad resten av världen är, inser jag att det finns en anledning till detta och den anledningen är simpel: spelet är inte så jädrans bra och jag tycker kanske inte riktigt som alla andra. Men tacka fan för det!

Publicerat av Ande