Tag Archives: Död

Magnus Härenstam 1941 – 2015

15 Jun

magnusharenstam1Jag skulle drista mig till att påstå att det inte existerar särskilt många svenska barn som inte vuxit upp med Fem myror är fler än fyra elefanter. Nu har den siste av seriens tre huvudpersoner gått ur tiden och sorgen är ett faktum. Det här kommer att bli en väldigt personlig artikel, gott folk. Läs mer

Christopher Lee 1922 – 2015

13 Jun

Nördar är en klassiskt konfliktsökande grupp. Mycket skall debatteras och diskuteras. Alla har olika åsikter om vilken christopherlee1karaktär eller skådespelare som egentligen är häftigast. Men det finns en grupp människor om vilkas förträfflighet alla nördar kan vara överens. Den kanske främste bland dessa var den levande legenden Christopher Lee.

Det är svårt att veta vart man skall börja. Lee började sin skådespelarkarriär efter andra världskriget (under vilket han arbetade både för underrättelsetjänsten, som frivillig soldat i Finska vinterkriget, vid Royal Air Force och stävjade ett myteri bland sina medsoldater efter flera slag vid Nordafrikafronten – för att bara nämna några saker)  och fick sitt genombrott i slutet på femtiotalet när han spelade Frankensteins monster i Hammer-skräckisen The Curse of Frankenstein. Mellan 1957 och 1976 skulle Lee göra ett enormt antal filmer för Hammer och spela allsköns monster, däribland mumien Kharis men det kanske mest kända av dessa var Dracula. En roll som han själv enligt rykten inte tyckte så värst mycket om efter de första filmerna men som han fortsatte att spela då efter påtryckningar från studion och en oro för att folk skulle förlora arbetsmöjligheter om han vägrade fler filmer i serien.

Läs mer

Terry Pratchett 1948 – 2015

13 Mar

Jag var nog tolv år gammal när jag såg den märkliga animerade TV-serien Soul Music, baserad på Terry Pratchetts bok tpratchettmed samma namn. Lyckligtvis var jag ung nog för att se förbi det faktum att röstskådespeleriet var sisådär och att själva animationen var nästan osynlig. Ingen rörde sig normalt, ingen talade normalt, inget lät normalt men jäklar om jag inte föll för det. För en värld där Döden är en karaktär som bär en lie, har en häst som heter Binky och TALAR ENBART I VERSALER. En värld som flyger genom rymden buren på fyra elefanter som står på en jättelik sköldpadda. En värld som Discworld.

Efter att ha sett serien kastade jag mig över böckerna den var baserad på. Men redan då fanns där väldigt många att välja på.
Lyckligtvis behövde man inte läsa dem i någon speciellt ordning (förutom de första två, The Colour of Magic och The Light Fantastic) utan de var och är alla helt fristående berättelser. Jag kunde därför pratchett-tshirtplocka och läsa lite som jag ville. Tack vare Christopher Lees fantastiska insats som Döden hade jag från TV-serien redan fått en favoritkaraktär men det tog inte lång tid innan jag fick fler. Mustrum Ridcully – ärkekanslern på Osynliga Universitetet, Bibliotekarien, Agnes Nitt, ConinaCohen Barbarens dotter och självklart Rincewind – världens fegaste och sämsta troll(l)karl. För att inte tala om Dödens dotterdotter Susan Sto Helit som kan ha varit den första fiktiva personen som jag blivit kär i.

När jag sedan, ca tio år senare började läsa böckerna igen hade jag givit mig tusan på att jag skulle läsa dem allihop. Och det gjorde jag också. Det tog mig lite mer än ett år att få läst alla (då) 39 böcker och jag lärde således känna karaktärer jag missat vid första genomläsningen*. Samuel Vimes, Esmeralda Weatherwax, Moist von Lipwig, Havelock Vetinari, Angua von Überwald och Tiffany Aching. Jag älskade dem allihop och alla kom från samma briljanta penna.

*Jag såg även om Soul Music. Gör för allt i världen inte det!


Terry Pratchett diagnosticerades 2007 av en ovanlig form av sjukdomen alzheimers. Sakta men säkert berövade sjukdomen honom på förmågan att skriva och läsa ordentligt. Han kunde fortfarande författa, och det gjorde han också men nu med hjälp av en personlig assistent som skrev ned allt det Terry dikterade. Efter sjukdomens intåg tog Pratchett ställning i frågan om dödshjälp. Han menade på att en person har rätt att dö med värdighet om personen det så önskar och ville själv kunna ha alternativet att göra det om hans sjukdom förvärrades.

Den 12 mars 2015 somnade Terry Pratchett in i sitt hem efter en kort tids sjukdom i sin säng omringad av sin familj och sina katter. Han dog av naturliga orsaker och han dog på det sätt som han själv ville. Det gör inte saken lättare för oss som växte upp med den värld han skapade. Pratchett gjorde fantasy roligt, lättillgängligt och nyanserat. Han drev med förutfattade meningar och han belyste det mänskliga i oss alla genom att visa oss det från ett annat perspektiv.

Några minuter efter Terrys död publicerades tre stycken tweets på hans officiella kanal;

”AT LAST, SIR TERRY, WE MUST WALK TOGETHER.

Terry took Death’s arm and followed him through the doors and on to the black desert under the endless night.

The End.”

pratchett

Skivan snurrar långsammare nu.

Publicerat av Jönsson

Leonard Nimoy 1931- 2015

27 Feb

Idag förlorade världen en av sina största nördikoner. Leonard Nimoy har lämnat oss.leonard-nimoy-to-palestinians-and-israelis-live-long-and-prosper-in-two-states-2

Oavsett om du gillar Star Trek eller ej, oavsett om du ens sett Star Trek så vet du med största sannolikhet vem Mr. Spock är. Därför tycker jag att vi idag skall ta chansen och titta på Nimoys andra verk. Hans gästspel i Twilight Zone innan han ens var känd, hans roll som Galvatron i Transformers: The Movie och hans fantastiska gästspel som sig själv i Simpsons och Futurama för att bara nämna några.

Farväl herr Nimoy. Idag har nördarna sorg.

I have been and always shall be your friend.

Lundakarnevalen 2014.

Publicerat av Jönsson

Nördfavorit – Ralph H. Baer

11 Dec

TV-spelens fader.Det är ofta svårt att definiera en startpunkt, en definitiv uppfinnare, av de flesta kulturella medier, såsom film, musik, litteratur, teater eller serier. Så är också fallet när det gäller elektroniska spel, speciellt då denna övergripande term sedan kan delas in i underkategorier såsom datorspel, TV-spel, arkadspel och bärbara spel, som alla har sina egna historier och till en viss del började växa fram samtidigt, inspirerade av varandra, men utan någon direkt linjär progression från en kategori till nästa. Om vi fokuserar på endast TV-spel, det vill säga, interaktiva spel i form av en maskin kopplad till en TV-apparat, är det dock ganska allmänt vedertaget bland spelhistoriker att uppfinnaren av det första exemplet på mediet, ”TV-spelens fader”, hette Ralph Henry Baer, född 1922, död 2014. Läs mer

Nördfavorit – Majel Barrett

16 Feb

Majel Barrett: Först och störst.Det finns många skådespelare i Star Trek som gjort flera olika roller och medverkat i mer än en av TV-serierna eller filmerna. Det finns dock bara en person som varit med i alla TV-serierna i någon roll, plus naturligtvis ett flertal av filmerna. Denna person är Majel Barrett, senare Majel Barrett-Roddenberry då hon gifte sig med Star Treks skapare Gene Roddenberry. Läs mer

Nördfavorit – Faster May

14 Sep

Då och då brukar vi här på Markera som Oläst ha en nördfavorit som kanske inte är en ”favorit” i ordets rätta bemärkelse, utan snarare ligger närmare att vara någon som nördar ”älskar att hata”. Och faktum är att det finns många serienördar som inte har mycket till övers för May Reilly Parker, ingift faster till Peter Parker, alias Spider-Man. Men hur kan man egentligen ha något emot den snälla lilla gumman som tagit hand om Peter under så gott som hela hans uppväxt, och som varit en del av Spider-Man-serierna från allra första numret ända fram till idag? Saken är dock den att det är just hennes ständiga närvaro som fått många läsare att tröttna på henne. Läs mer

Nördfavorit – Neil Armstrong

27 Aug

Jag minns inte specifikt när jag fick höra talas om Neil Armstrong för första gången, men jag är ganska säker på att det var relativt tidigt i mitt liv, kanske redan på dagis. Det brukar vara så med de mest grundläggande av fakta, saker som ”alla vet”. Det vi andas heter luft, när träd tappar löv är det höst, röster i radion kommer långt bortifrån, och den första människan på månen hette Neil Armstrong. Att kunna rabbla upp namnet på alla som varit på månen, att veta den exakta bränsleblandningen i raketerna som skickade dem dit eller att kunna gå igenom alla steg som landningsprocessen innefattade kan kallas nördkunskaper, men att veta namnet på den första människan som satte foten på månen är något av den allmännaste allmänbildningen för många människor på Jorden.

Jag minns inte heller exakt när jag fick boken Rymdfarkoster i genomskärning, men jag har tittat igenom den många gånger. Här fanns bilder på många av de kända rymdskeppen, inklusive alla delar av Apollo-farkosten, med genomskärningar och beskrivande texter, och det var troligtvis genom den som jag lärde mig mer om detaljerna kring Apollo-programmet och hur resan till månen gick till. Jag har också naturligtvis tagit del av otalig annan media om månen, månlandningen, rymdresor i allmänhet och allt annat som hör därtill. En av mina favoritskildringar av resan till månen är TV-serien From the Earth to the Moon, som jag berättat om tidigare här på bloggen. Där spelas Neil Armstrong av Tony Goldwyn, och han framställs som en lugn och ödmjuk man som fokuserar mest på själva landningen på månen snarare än på steget ut på den, vilket är ganska naturligt med tanke på hur klurig landningen faktiskt var. De berömda orden om det lilla steget som också var stort verkar här vara något han inte förberedde, utan kom på just vid det kritiska ögonblicket. TV-serien ska vara väldigt trogen de riktiga händelserna, men jag har inte läst så mycket om vad Neil var för en person i verkligheten. För mig är han mest namnet, namnet som jag inte minns när jag lärde mig. När jag var liten tyckte jag det var ett ganska tufft namn, speciellt efternamnet. Jag tyckte det var ett passande namn på en astronaut, på den första människan på månen.

Det finns säkert många som oroar sig över om de kommer att bli ihågkomna efter sin död, och hur de i så fall kommer att bli ihågkomna. Neil Armstrong kommer nog att bli ihågkommen mycket längre än de flesta av oss, även om det till slut kanske bara blir som ett namn, ett namn som alla känner till, ett namn som blir det naturliga, nästan instinktiva svaret om någon ställer frågan ”vem var den första människan på månen?” Att bli ihågkommen på det viset är få förunnat.

Publicerat av Fredde 

Nördfavorit – Eduard Khil

5 Jun

Ca fyrtio år efter att han spelade in sången Я очень рад, ведь я, наконец, возвращаюсь домой (typ I am So Happy to Finally Be Back Home på engelska) blev han en världsstjärna. Det var nördarna som gjorde det. Via Youtube blev Eduard Khil, nu känd som Trololo-Guy, en riktig nördkändis. Han avled igår, den 4 juni 2012, 77 år gammal.

Det som är märkligt blir ofta mer eller mindre automatiskt roligt om det upprepas såpass mycket att det uppnår memstatus och ingen kan nog säga emot att herr Khil såg mäkta märklig ut i den musikvideon som gjorde honom till internetkändis. Själv förstod han inte riktigt vad som hade hänt. Han hade varit känd i Ryssland och Sovjet ända sedan slutet av femtiotalet så när hans konstiga lilla sång började höras över hela världen tog han det med ett smått oförstående leende. Enligt Khils son Dimitri trodde Khil först att folk drev med honom men när mediedrevet började log han och frågade vart alla dessa journalister befann sig för fyrtio år sedan.

Sången i sig skall enligt ”legenden” handla om en cowboy som sakta rider hem mot solnedgången och är lycklig över att få göra så men efter det går historierna isär. Det populära ryktet är att sången, med sitt tydligt pro-amerikanska budskap, skulle ha förbjudits av Sovjetska staten och att texten i sista sekund skulle ha ändrats till det nonsens som senare skulle göra den berömd. Khil har berättat att sången aldrig förbjöds eller ens var utsatt för granskning men att han valde att endast tralla eftersom den skrivna texten lät otroligt fånig. Texten och musiken skrevs av en man vid namn Arkady Ostrovsky, vars son senare förklarat att anledningen till att den endast trallades fram var för att hans far ville bevisa för en vän att det var musiken och inte texten som gjorde en hit. Om detta är sant visste nog bara männen själva men om så är fallet kan man verkligen säga att han fick rätt i slutändan.

Sången har parodierats och hyllats fram och tillbaka sedan 2010, bland annat i Family Guy och i otaliga klipp på youtube och har sjungits av såväl Saruman och parodierats av oscarvinnaren Christoph Walts. Sången har även letat sig in på Spotify och varje gång den spelas där går en liten slant till dess skapare. Man kan ju hoppas att det var lite plåster på såren för en världssuccé som tog lite väl sång tid på sig att nå resten av världen.

Khil själv gjorde sig känd för sitt glada och charmiga sätt och fortsatte att uppträda fram till sin död. Enligt Wikipedia skall hans speciella manér vara det som gjorde att han stod ut bland andra sångare och artister och att han koms ihåg fortfarande idag, inte bara för sin status som internetmem. Khil må vara död men hans charmiga leende och hans glada trallande, eller ska man säga trollande, lever kvar.

Publicerat av Jönsson

Freddes länkar: Women in Refrigerators

8 Mar

Såhär på Internationella Kvinnodagen kan det passa bra att länka till en hemsida som har haft stort inflytande på diskussionen om hur kvinnor framställs och behandlas i nördmedia. Sidan som har namnet Women in Refrigerators skapades av den kvinnliga serieförfattaren Gail Simone, som hade blivit lite fundersam över varför så många kvinnliga karaktärer i superhjälteserier ofta råkar väldigt illa ut. Sidans namn kommer från en serie i vilken superhjälten Green Lanterns flickvän blir mördad och instoppad i ett kylskåp av en fiende till hjälten. Detta är dock bara toppen på isberget, och den viktigaste delen av hemsidan är en lista över diverse kvinnliga karaktärer i superhjälteserier, både kvinnliga superhjältar och ”vanliga” kvinnor såsom flickvänner, som blivit fråntagna sina superkrafter, misshandlade, våldtagna, mördade eller på annat sätt skadats eller förnedrats. Läs mer