Tag Archives: Film

Christopher Lee 1922 – 2015

13 Jun

Nördar är en klassiskt konfliktsökande grupp. Mycket skall debatteras och diskuteras. Alla har olika åsikter om vilken christopherlee1karaktär eller skådespelare som egentligen är häftigast. Men det finns en grupp människor om vilkas förträfflighet alla nördar kan vara överens. Den kanske främste bland dessa var den levande legenden Christopher Lee.

Det är svårt att veta vart man skall börja. Lee började sin skådespelarkarriär efter andra världskriget (under vilket han arbetade både för underrättelsetjänsten, som frivillig soldat i Finska vinterkriget, vid Royal Air Force och stävjade ett myteri bland sina medsoldater efter flera slag vid Nordafrikafronten – för att bara nämna några saker)  och fick sitt genombrott i slutet på femtiotalet när han spelade Frankensteins monster i Hammer-skräckisen The Curse of Frankenstein. Mellan 1957 och 1976 skulle Lee göra ett enormt antal filmer för Hammer och spela allsköns monster, däribland mumien Kharis men det kanske mest kända av dessa var Dracula. En roll som han själv enligt rykten inte tyckte så värst mycket om efter de första filmerna men som han fortsatte att spela då efter påtryckningar från studion och en oro för att folk skulle förlora arbetsmöjligheter om han vägrade fler filmer i serien.

Läs mer

Mad Max: Fury Road – En recension

16 Maj

"Oh baby, it's a wild world."Detta är filmen som är vad vi ville att Prometheus, Star Wars-prequelerna och, till en viss del, Avatar skulle vara; en visionär filmregissörs lyckade återkomst efter flera år till filmserien/genren som han är mest känd för. Där Ridley Scott, George Lucas och James Cameron alla misslyckades med att leva upp till förväntningarna vi ställde på dem har den i jämförelse kanske inte riktigt lika kände, men definitivt lika inflytelserike, George Miller skapat precis vad vi hoppats på med sin nya film i den klassiska postapokalyptiska Mad Max-serien, Fury Road. Läs mer

Dags för mysfilm!

1 Apr

Ibland vill man inte titta på svår film, ibland vill man bara samla hela familjen runt TV:n och njuta av en riktigt glad, mysig och upplyftande historia. En av mina favoriter bland sådana trevliga filmer är föga förvånande en klassiker i genren, The Shining.

Jag menar, jag har inte något emot en riktigt psykologiskt komplex tragedi som Janne Långben The Movie, men det är viktigt att lätta på trycket ibland, annars skulle jag kunna bli en riktigt tråkig pojke.

Publicerat av Fredde Tittut!

Tag värvning hos rymdimperiet idag!

26 Mar

För ett tag sedan lades en förhandstitt på en tecknad Star Wars-fanfilm upp på YouTube. Nu är filmen färdig. Om du gillar Star Wars är den cool, om du gillar science fiction-animé är den cool, om du gillar både Star Wars och science fiction-animé är den fullständigt fantastisk:

Det finns, utöver det övergripande mycket kompetenta hantverket, många små nördiga detaljer att gilla med filmen. Många bitar är baserade på det gamla klassiska Star Wars-datorspelet TIE Fighter (cockpitarna är en kombination av cockpits från filmerna och från spelet, och en och annan ljudeffekt är också från spelet), musiken gör anspelningar på den klassiska ”Imperial March” utan att använda den rakt av, och fans av klassisk robot-animé känner nog igen sättet på vilket massor med torpeder flyger fram med rök bakom sig som ett exempel på en ”Itano circus”. En definitiv höjdare bland Star Wars-fanfilmer med andra ord!

Publicerat av Fredde 

Nörden och kärleken

25 Mar

För ett par år sedan skapade Marcus Ljuggren och Max Tellving på Feedback Film kortfilmen Nörden och kärleken. En kort studie i att älska den man älskar. Och Warhammer.

Publicerat av Jönsson

Arge Max och vredesvägen

17 Okt

Regissören och den allmänt drivande kraften bakom alla tre Mad Max-filmerna, George Miller, har jobbat på den fjärde filmen i serien i nästan 25 år nu. På vägen har han stött på det ena hindret efter det andra, till exempel 11 September-attacken och det påföljande Irak-kriget, eller när öknen där de tänkt spela in plötsligt råkade ut för ett oväntat regnväder som förvandlade den till ett grönt bördigt landskap. Men nu äntligen finns det en trailer för filmen, kallad Mad Max: Fury Road.

Och jag måste säga att trailern fångar allt det viktiga med en Mad Max-film: En postapokalyptisk framtid orsakad av vårt slöseri med jordens resurser (och inte av kärnvapenkrig som det antyddes i Beyond Thunderdome), vilda människor i knasiga kläder, och viktigast av allt: Biljakter. Massor med biljakter. Många postapokalyptiska filmer handlar om folk som tar sig fram till fots i ödemarken, men Mad Max är alltid som bäst när han sitter bakom en ratt. Att filmen verkar ha en del kvinnor i tuffa actionroller skadar inte heller (de tidigare filmerna var för det mesta korvkalas, bortsett från Tina Turner). Jag hoppas den kan leva upp till den långa väntetiden.

Publicerat av Fredde Lord Humungus.

”I don’t know, but I’d probably blame the English”

27 Sep

Det har hänt lite grejer på senaste tiden så det är nog läge att uppdatera. För över ett år sedan flyttade Fredde bort från Skåne. Långt innan dess flyttade jag och Ande isär och Ande lämnade Lund. För två veckor sedan lämnade Argelius (också känd som Dawn) inte bara landet utan också kontinenten för att bosätta sig i Japan. Själv har jag nu också lämnat Sverige och bosatt mig i min barndoms förlovade land, Skottland. Även om McDuck_Castleanledningen till att jag drömde mig bort förändrats över åren (när jag var yngre ville jag hälsa på Joakim von Ankas släktborg) så har jag alltid velat fara till Skottland och nu är jag alltså här, bosatt i Edinburgh. Det är med andra ord dags för MsO att än en gång få göra dubbeltjänst som reseblogg.

Skillnaden från min och Argelius resa till Tokyo är att den här gången har jag inte bara rest ensam utan planerar också att stanna minst ett år, om inte längre. Hur det går med den saken återstår att se, men jag planerar inte att resa hem än på ett tag. För tillfället bor jag hemma hos en gammal barndomsvän som flyttade hit för ett bra tag sedan. Som av världens mest tursamma slump visade det sig inte bara att han flyttat hit utan också att han arbetade på samma företag som anställt mig. Jag fick således en plats att i lugn och ro söka mig ett eget boende från och han gick miste om en rekryteringsbonus eftersom jag hittade jobbet själv. Så alla vann.

Läs mer

Findemokraterna: Tyngre än de verkar?

18 Sep

Såhär efter valets allmänna politiska yra och med de nuvarande politiska förväxlingarna blev jag inspirerad att på YouTube söka upp en sekvens ur Galenskaparna och After Shaves gamla politiska satirfilm Monopol. I filmen bestämmer sig den slemmige mediemogulen Sune Finåker (spelad av Peter Rangmar) för att starta ett politiskt parti, ”Findemokraterna”, och ta över makten i Sverige. När jag tittade på klippet kom jag till en insikt, men innan jag berättar om den är det väl bäst om jag låter er se det jag tittade på, nämligen en intervju med Finåker som utmynnar i ett spektakulärt glättigt sångnummer:

Läs mer

Märkliga-översättnings-teatern ger: ”Dricks”

7 Aug

Agent J och Agent K i Men In Black.Denna gång handlar det om en översättningsmiss som får mig att undra om översättare på vissa sätt har det lättare när de översätter humor än när de tar sig an verk med en mer seriös ton (även om Märkliga-översättnings-teatern nog med all önskvärd tydlighet också visat att humoröversättning har en hel del fallgropar). Vad jag menar är att om en översättare råkar göra en miss i ett humoristiskt medium så kan det ibland slinka förbi lättare då läsaren/tittaren tror att det rör sig om ett skämt, medan en miss i ett mer allvarligt sammanhang sticker ut mer. Faktum är att jag tittat på filmen Men In Black ett flertal gånger innan jag insåg att nedanstående miss i textningen faktiskt var en miss, och inte bara en översättning av ett skämt. Läs mer

”You gotta be fucking kidding”

8 Jun

Postern för "The Thing" från 2011.För några dagar sedan gick filmen The Thing på TV, men då menar jag inte John Carpenters klassiska skräckfilm från 1982, utan den film med samma namn från 2011 som var avsedd att utspela sig innan Carpenters film och handlar om hur folket på en norsk Antarktis-bas hittar ett kraschat UFO och en fasansfull utomjordisk livsform som kan imitera alla andra livsformer den kommer i kontakt med. Jag hade inte hört några goda ord om denna nyare film, men jag hade inget annan för mig just den kvällen, så jag tänkte ”varför inte”. Filmen visade sig vara ungefär vad jag förväntat mig, det vill säga en sämre version av Carpenter-filmen utan några egna intressanta nyheter. Där 80-talsfilmen till stor del bestod av en krypande paranoid skräck som då och då exploderar i fasansfulla blodiga scener då varelsen avslöjar sig och går till attack, består den nyare filmen mest av de blodiga scenerna med bara lite av paranoian och det ödesdigra lugnet. Läs mer