Tag Archives: Metroid

Metroid och berättandet

1 Sep

Det nya Metroid-spelet, Metroid: Other M till Wii, har redan fått en hel del kritik för sin handling, och kanske ännu mer för hur denna handling läggs fram. Här finns nämligen mellansekvenser som förvisso lär vara ganska korta för det mesta, men ändå är helt icke-interaktiva små filmer. Att handlingen som visas i dessa sekvenser är dåligt gjord och har dåliga röstskådespelare är egentligen inte lika viktigt som det faktum att sekvenserna över huvud taget existerar. Varför är så många Metroid-nördar kritiska till detta? För att förstå det kan det krävas en titt på hur Metroid-spelens relation till handlingen har utvecklats genom åren. Det kan finnas en och annan spoiler i detta inlägg, men jag ska försöka att undvika det. Läs mer

Annonser

Veckans nördfavorit – Gunpei Yokoi

18 Sep

Det är lätt hänt att man kan få för sig att Shigeru Miyamoto var mannen som gjorde Nintendo till det framgångsrika TV-spelsföretag det är i dag, men en person som varit minst lika och på vissa områden kanske ännu mer viktig och inflytelserik är den jämförelsevis mindre kände Gunpei Yokoi. Han började med att uppfinna diverse mekaniska leksaker för Nintendo, men hans första riktigt stora framgång var de bärbara spelmaskinerna kända som Game & Watch, vilket också innebär att det var han som uppfann (och fick patent för) den här saken:

 

Visst, det är mycket troligt att om Yokoi inte uppfunnit styrkorset så skulle någon annan förr eller senare ha gjort det, men det var ändå en lovande början på karriären att ha skapat en sak som miljontals människor skulle lägga sina tummar på genom åren.

Yokois allra största skapelse är nog dock ändå en liten grå, bärbar spelmaskin kallad Game Boy. Det är denna maskin som kanske bäst symboliserar hans designfilosofi, ”lateral thinking of whitered technology”, vilket innebär att undvika att använda alltför ny och oprövad teknologi. De flesta av Game Boys konkurrenter (till exempel Ataris Lynx och Segas Game Gear) var för sin tid väldigt högteknologiska, med färgskärmar, inbyggda lampor och snabba processorer. Detta ledde till att de snabbt drog en himla massa batteri och ofta var stora och otympliga, vilket inte riktigt funkar när man ska göra en bärbar maskin. Game Boy var i jämförelse ytterst primitiv, med en monokrom skärm och en gammal Z80-processor. Men detta gjorde inte bara att den drog mindre ström, utan också till att det blev betydligt lättar att göra spel till den. De flesta spelprogrammerare vid denna tid hade mycket vana med Z80-processorn då den hade varit ytterst populär i diverse 8-bitarsmaskiner, så det gick snabbt att lära sig hur man kunde få det bästa ur Nintendos bärbara maskin.

Yokoi låg också bakom ett flertal klassiska Nintendo-spelserier, till exempel Metroid och Wario-spelen. Men trots detta gick det fullständigt åt skogen när han skapade flopp-maskinen Virtual Boy, så han slutade på Nintendo. I stället grundade han sitt egna företag och arbetade på en bärbar maskin kallad WonderSwan, som blivit något av en kultklassiker bland spelnördar. Tyvärr fick Yokoi aldrig se sin sista maskin släppas, då han avled 1997 i en bilolycka innan den var färdig. Ett av spelen till WonderSwan, pusselspelet Gunpey, är uppkallat efter honom.

Och även fast han slutade på Nintendo har hans designfilosofi fortsatt att användas ända fram tills idag. Företaget har haft en oerhörd framgång med sin TV-spelsmaskin Wii, som må ha den minst imponerande tekniska prestandan av denna generations konsoler, men ändå är rejält uppfinningsrik och nytänkande. Så kanske hade inte Shigeru Miyamoto varit där han är idag om inte Gunpei Yokoi hjälpt till.

Publicerat av Fredde 

Veckans nördfavorit – Mysterious Black Dude

30 Aug

Många som sett trailern till det nya Metroid-spelet, Metroid: Other M har undrat speciellt mycket över en viss figur som dyker upp. Det rör sig om en soldat (av utstyrseln att döma från Galaxfederationen) som öppnar sin hjälm och säger…

 

”Remember me?” Läs mer

Rymdskepp vi minns: Hunter-class gunship

19 Aug

Ytterst få personer är häftiga nog att flyga runt i ett rymdskepp format som deras egna huvud. DC Comics superskurk Brainiac är en av dem. Samus Aran är en annan (och personligen tycker jag Samus är mycket häftigare än Brainiac, om det nu går att jämföra). Okej, Samus gunship är inte i form av ett kvinnohuvud med blond frisyr, med det är svårt att inte se vissa likheter mellan det och hennes hjälm. Läs mer

Veckans nördfavorit – Samus Aran

15 Jul

Samus Aran är en supertuff rymdhjälte, iklädd en makalöst häftig rustning, utrustad med ett flertal oerhört användbara vapen och annan hårdvara, som slåss mot läskiga rymdmonster och utforskar komplicerade grottor, rymdbaser, etc. i några av Nintendos mest omtyckta spel genom tiderna, inklusive det smått legendariska Super Metroid, av många spelnördar ansett som höjdpunkten av 16-bitarseran och kanske till och med världens bästa spel någonsin. Och just det, hon är kvinna.

Det är det jag gillar allra mest med Samus. Det första man tänker på är för det mesta inte det faktum att det finns ett par bröst under den där rustningen. Och Nintendo har egentligen aldrig gjort någon stor grej av det heller, förutom Metroid-spelens slutsekvenser som, om man lyckas klara spelet väldigt snabbt, visar henne i bikini. Denna lilla smula fanservice har dock aldrig varit det som definierar Samus, det är enbart en bonus för personer som lägger ner rejält med tid på att utforska vartenda skrymsle av planeterna hon besöker och komma på olika sätt att raka av några minuter på sitt personbästa. Vilket det faktiskt finns hela hemsidor dedikerade till.

Man kan ta och jämföra Samus med andra kvinnliga huvudkaraktärer i spelsammanhang, till exempel den kanske allra mest kända, Lara Croft, huvudpersonen i Tomb Raider-spelen. Lara är en supersexig hjältinna i tajt åtsittande tröja och korta byxor. Och just det, hon är en arkeolog utrustad med två pistoler som aldrig får slut på ammunition och som gärna besöker snöiga bergstoppar iklädd enbart tidigare nämnda tröja och byxor. Mycket av marknadsföringen kring Tomb Raider har genom åren gått ut på att säga ”kolla vilken snygg kvinna!”, medan mycket av marknadsföringen kring Metroid har gått ut på att säga ”kolla vilket snyggt spel!” (ja, förutom när de jämför det med grillat kött, men Nintendo var ju inte alltid helt kunniga på området ”bra reklam”) Lara är kvinna först, hjälte sedan. Samus är hjälte först, kvinna sedan.

Med detta inte sagt att kvinnligheten är helt oviktig för Samus. Men i stället för att associera kvinnlighet med stora bröst och tajta tröjor verkar Nintendo i stället vara inne på spåret med en annan traditionellt kvinnlig sak: Mödraskap. Super Metroid handlar om hur Samus måste hitta den metroid-larv som i det förra spelet, Metroid II: Return of Samus, bestämde sig för att Samus är dess mamma. Även om Samus själv inte direkt besvarar moderskänslorna är det ändå möjligt att se Super Metroid som en historia om en mamma som letar efter sitt borttappade barn. En annan intressant aspekt av Samus kvinnlighet är att nästan alla hennes ärkefiender också har varit av kvinnligt kön, och flera av dom kan kanske också, med lite fantasi, kallas mödrar. Först var det Mother Brain som i och för sig bara är en stor hjärna i en burk, men namnet antyder ju om att det både rör sig om en kvinna och en mamma (”jag är inte bara en mordisk superdator, jag är också mamma…”). Slutbossen i Metroid II var den stora metroid-drottningen, mamman till alla de metroider som Samus kämpat sig igenom på planeten SR388 för att nå henne. Och i både Metroid Fusion och Metroid Prime-spelen hotas Samus av en ond kopia, först parasiten SA-X och sedan Dark Samus. Dessa båda är ju uppenbarligen också av kvinnligt kön, och även om de inte är mammor kan man kanske säga att Samus är deras mamma?

Men som sagt, varför diskutera Samus kvinnlighet när det inte är det som är det viktiga? Det viktiga är ju att hon är den oerhört tuffe huvudpersonen i de oerhört bra Metroid-spelen. Och det är det faktum att det lika gärna skulle kunna ha varit en manlig huvudperson som gör det faktum att det är en kvinnlig huvudperson så bra.

Publicerat av Fredde 

Den där Samus är en ball kille!

26 Apr

Nyligen lades en gammal manga baserad på det ursprungliga Metroid-spelet till NES upp på The Metroid Database. Det rör sig om en sorts kombination av serie och strategiguide. Eftersom den producerades under en tid då den enda officiella källan om Samus Aran var just det första spelet har den vissa detaljer som kan tyckas lite underliga för moderna läsare. Tonen på mangan verkar vara smått humoristiskt (exempelvis tillbringar Samus tiden det tar att resa i rymden med att spela NES-spel), vilket kanske inte passar riktigt med spelserien som är en av de mer allvarliga och mindre humoristiska av Nintendos skapelser. Läs mer

You have Space Jump!

3 Mar

Publicerat av Jönsson

SNES-spel: Super Metroid

14 Jan

 

Spel: Super Metroid super-metroid-boite

Konsol: SNES

År: 1994

Genre: Plattform

Företag: Nintendo

 

Varning för spoilers

När jag var liten spelade jag Super Metroid hemma hos en kompis. Eller ja, jag fick aldrig spela, jag fick bara titta på. Men detta var inget konstigt, jag var likadan själv när folk var hemma hos mig och spelade så det gjorde inget. Faktum är att just Super Metroid var väldigt roligt att titta på. Skotten flög överallt och bossarna var bombastiska och coola. 

Jag har senare även spelat och klarat detta plattformsspel själv många gånger och det är väl bara att konstatera att det är roligare att spela än att bara titta på. Super Metroid bygger på den härliga idén att ens spelkaraktär, Samus Aran, får fler egenskaper att röra sig med längre och längre in i spelet. Exempelvis kan man inte hoppa så högt eller rulla som en boll innan man hittat de gadgets man behöver och när man väl hittat den sak man letat efter öppnar sig massor av nya ställen i spelet som man inte kunde komma åt innan. En förlösande känsla.

Bossarna i spelet är också väldigt häftiga. Det är inga små rackare man tar sig an, de är gigantiska och man kan lätt känna sig lite skraj när man möter dem. Jag vill dessutom minnas att jag tyckte det var ashäftigt att Crocomires skelett fanns kvar på det stället där man slogs mot honom, även om man återvände dit senare. Sånt kunde man aldrig uppleva i t.ex. Sonic!

Spelet lyckas dessutom förmedla känslan av att man är utlämnad. Man känner sig väldigt ensam på planeten Zebes, med undantag från de små gulliga djuren som då och då försöker hjälpa en. En intressant sak med de små djuren är att man kan rädda dem när man i slutet flyr från den exploderande planeten. Tar man en mindre omväg kan man finna de inlåsta i ett litet rum och därmed släppa ut dem.

De instängda små djuren

Men kanske är det just handlingen i spelet som gör att jag får en speciell känsla när jag spelar. Slutstriden mellan Samus och Mother Brain är en härlig dyst som får en spektakulär vändning tack vare att den gigantiska metroiden hjälper mig, med sitt eget liv som insats. Samma Metroid som tidigare var min fiende och försökte ta livet av mig!  Fantastiskt, och allt berättas utan ord.

Som avrundning kan vi ta en titt på den här härliga fanarten:

Publicerat av Ande