Tag Archives: Science fiction

Science fiction-film från 70-talet: The Man Who Fell to Earth

25 Jan

"This is ground control to Major Tom..."Här har vi en på många sätt ganska typisk science fiction-film från 70-talet. Den är långsam, den är flummig, den har mer fokus på karaktärerna och deras interaktioner än på teknologin och specialeffekterna. Det som mest stod ut för mig med den är att bland de science fiction-filmer från 70-talet som jag sett så är detta troligtvis den som har mest naket i sig. Ja, till och med mer än i Zardoz!

The Man Who Fell to Earth är dock en betydligt bättre film än Zardoz, även om den ibland ligger på gränsen till att flumma iväg lika illa som Connerys gamla snedsteg. Skillnaden är dock att The Man Who Fell to Earth har en relativt central och fast övergripande handling att hålla sig till, och därmed inte riskerar att tappa tråden även när den svävar ut i mystiska drömsekvenser och till synes orelaterade sidospår. Filmen handlar om en mystisk herre vid namn Thomas Jerome Newton (spelad av ingen mindre än David Bowie) som en dag dyker upp i USA och verkar behöva tjäna ihop massor med pengar till ett ospecificerat framtida projekt. Detta gör han genom att få patent på olika väldigt avancerade uppfinningar och grunda ett företag som snabbt växer till enorm storlek och framgång. Senare i filmen avslöjas det att Thomas egentligen är en utomjording, och att hans mål är att bygga ett rymdskepp för att kunna ta sig från jorden tillbaka till sin egen planet. Läs mer

Science fiction-film från 70-talet: Mad Max

26 Okt

Jag har svårt att genrebestämma Mad Max. Filmens uppföljare kan ganska enkelt kallas ”postapokalyptisk action”, men detta stämmer konstigt nog inte lika bra in på den första filmen i en filmserie som blivit något av sinnebilden för efter katastrofen-filmer. Ja, det är definitivt en actionfilm vi har att göra med (med mest fokus på biljakter), men till detta kan sättas ett flertal andra genrer. Låt oss titta på handlingen i en förhoppning om att kunna reda ut begreppen och komma fram till vad Mad Max är för en film egentligen. Läs mer

Sci-Fimässan, i Helsingborg, igen

9 Okt

Då var det dags igen. I år dök alla svenska nördars favoritmässa, The Scandinavian Sci-fi, Game & Film Convention, eller bara ”Sci-Fi-mässan”, upp i Helsingborg igen, på samma ställe som förra gången, det vill säga på promenadavstånd från där undertecknad bor. Och självaste Dennis Gustafsson, tecknaren av Markera Som Olästs favoritserie Viktor Kasparsson, skulle vara där och signera sitt senaste album. Det fanns med andra ord inget som kunde stoppa mig från att besöka mässan för fjärde gången i mitt liv. Läs mer

Nördfavorit – Spock

13 Maj

Om man ska välja den karaktär i Star Trek som symboliserar hela TV-seriens koncept, den karaktär som är den allra mest ikoniska, den karaktär som de flesta människor tänker på när de hör Star Trek-namnet, tycker jag att det bästa valet är Spock, spelad av Leonard Nimoy. Vissa skulle kanske vilja hävda att till exempel Kapten Kirk är den viktigaste karaktären, men han är på många vis en ganska typisk karaktär som inte är unik för Star Trek, den modige manlige befälhavaren. Spock, däremot, var något nytt och spännande när den ursprungliga Star Trek-TV-serien gick på TV för första gången. Där Kirk var en efterapning av tidigare rymdhjältar var Spock snarare en figur som efterapats av andra. Läs mer

Rädda John Carter!

16 Mar

Filmen John Carter, baserad på Edgar Rice Burroughs (mest känd för att ha hittat på djungelhjälten Tarzan) bokserie om en amerikansk soldat från 1800-talet som transporteras till planeten Mars (eller Barsoom som marsianerna kallar den) och råkar ut för många spännande äventyr där, går för närvarande på bio, och jag skulle vilja uppmana alla Markera som Oläst-läsare att gå och se den snarast möjligast. Jag var själv nyligen och såg den och kan säga att den är en väldigt underhållande äventyrsfilm som håller sig väldigt trogen sitt källmaterial, men som också inte är rädd för att gå sina egna vägar med handlingen för att den ska fungera som en bra film, dock alltid med den största respekt för Burroughs verk.

Filmens kvalitet är dock inte den enda anledningen till att jag vill att så många som möjligt går och ser den. Jag har nämligen läst en hel del artiklar som tyder på att John Carter kanske kan komma att råka ut för samma problem som drabbat en del andra bra filmer, exempelvis det gamla båtactionäventyret Waterworld. Den filmen fick rykte om sig att vara dålig men är egentligen ganska hyfsad. Problemet med den var att den var väldigt dyr att göra och hade många produktionsproblem, vilket ledde till negativa förväntningar, vilket i sin tur ledde till dålig ekonomisk framgång på bio. På grund av en inte helt lyckad reklamkampanj, som  utgick från att gemene man redan skulle känna till den ganska obskyra karaktären John Carter, verkar denna film nu inte heller ha några stora framgångar, och jag bävar inför att den en dag ska kommas ihåg som en flopp som ingen vill se eftersom de tror att den är dålig (tyvärr händer det ju allt för ofta att försäljningssiffror likställs med kvalitet). Det är därför jag vill att folk ska se filmen, inse hur bra den faktiskt är och sprida det goda ordet till vänner och bekanta så att de också går och ser den, så att dess dåliga rykte kan motarbetas. Disney, som ger ut filmen, verkar ha velat göra den till den första i en serie filmer likt deras kassako Pirates of the Caribbean, men nu tycks de vara mer tveksamma över detta. Jag skulle dock gärna vilja se fler Barsoom-filmer, speciellt om de håller samma kvalitet som denna, så därför uppmanar jag er att göra allt för rädda John Carter!

Publicerat av Fredde

Nördfavorit – Ender Wiggin

20 Dec

I Orson Scott Cards science fiction-bok Ender’s Game hotas mänskligheten av en insektsliknande utomjordingsras (kallad ”buggers”), och därför håller Jorden på att utbilda unga pojkar och flickor i sin ”Battle School”, där de utför simulerade strider mot varandra i tyngdlöshet (titelns ”Spel”) för att tränas till att bli kunniga rymdofficerer. En av pojkarna är Ender Wiggin (hans förnamn är egentligen Andrew, men ingen kallar honom det) som är endast 6 år gammal när han anländer till Battle School. Ender är dock en oerhört smart sexåring, och stiger snabbt i rankerna på skolan när han lär sig hur man bäst klarar sig i Spelen. De andra barnen är dock uppenbarligen avundsjuka på hans intelligens och utsätter honom för en hel del mobbing och pennalism, och de vuxna verkar inte förstå hur smart han är och ställer ständigt till problem för honom.

Tro fasen att många unga nördar som läst boken identifierar sig med honom! Läs mer

Nördfavorit – Predator

9 Jul

Utomjordingsrasen som medverkar i Predator-filmerna har egentligen inget namn. I diverse serier och böcker har rasen fått diverse namn, till exempel yautja eller hish, men dessa är troligtvis inte kanon när det gäller filmerna. Det faktum att ingen vet vad de kallas är ju en av orsakerna till att Predators är så läskiga. Läs mer

Science fiction-film från 70-talet: Dark Star

1 Jul

John Carpenter har alltid varit en av mina favoritregissörer. Han har gjort ett flertal filmklassiker, till exempel skräckfilmerna Halloween och The Thing, men även något mer muntra och äventyrliga rullar såsom Escape from New York, Big Trouble in Little China och They Live. Över lag är kanske hans filmer inte speciellt djupa eller konstnärliga, men de är välgjorda och ofta ganska intelligenta för sina genrer, och lyckas för det mesta vara väldigt underhållande. Hans allra första långfilm var en science fiction-film från 70-talet vid namn Dark Star.

Dark Star är namnet på ett rymdskepp som far runt ute i universum, med uppdrag att spränga upp ”instabila planeter” som kan hota rymdkolonisering. För att utföra detta är skeppet utrustad med ett gäng riktigt kraftfulla bomber, bomber som också har inbyggda artificiella intelligenser av någon anledning. Besättningen är fyra skäggiga slackers (plus en som råkade ut för en olycka och nu är nedfrusen) som inte är speciellt kompetenta, och känner sig uttråkade med livet ombord. Men så uppstår tekniska problem efter en tur genom ett gäng asteroider, och en av de tänkande bomberna vägrar att lämna skeppet när den blivit aktiverad. Så de fyra måste försöka rädda skeppet från att sprängas genom att prata med bomben. Läs mer

Nördfavorit – Paul Atreides

21 Feb

Det är lätt att förstå hur speciell huvudpersonen i boken Dune och ett flertal av dess uppföljare är bara genom att lista hans namn. Utöver födelsenamnet Paul Atreides är han också känd som Usul, Muad’Dib, och Lisan al-Gaib och bland hans titlar finns Hertig, Kejsare, Messias, Kwisatz Haderach och Mentat, bara för att nämna några. För folket på ökenplaneten Arrakis är han en legendarisk hjälte som till slut uppnår så gott som gudastatus i hela sitt galaktiska Imperium.

Naturligtvis bör det här ges en spoilervarning till dig som inte läst Dune eller dess uppföljare, vilket är extra passande i detta fall då Paul vet mer än väl hur tråkigt det kan vara att känna till vad som ska hända i förväg… Läs mer

Science fiction-film från 70-talet: Superman

30 Nov

Superman är den bästa långfilmsadaptionen av Stålmannen-serien… hittills. Med detta menar jag att även om filmen har många bra saker så är det mycket som skulle kunna göras bättre, och därmed anser jag inte att den är den definitiva adaptionen, bara den bästa hittills.

Filmen kom ut efter Star Wars, men trots detta finns det ändå en del likheter mellan Superman och tidigare science fiction-filmer från 70-talet. De är inte allt för uppenbara, och tur är väl det. I en film om en superhjälte i färgglad kostym (och i det här fallet den absolut mest kända representanten för genren) passar det sig nog inte med allt för mycket långsamhet och filosofi, det ska vara action, äventyr och stordåd! Men allra bäst blir det ändå när dessa ytliga saker underbyggs av en viss substans och underliggande teman, eller åtminstone ett bra hantverk, och båda dessa saker finns också i Superman. Intressant nog finns det en sak som filmen speciellt har gemensamt med de mer filosofiska filmerna: Den är väldigt lång. Nästan två och en halv timme, faktiskt. Jag har sett den många gånger innan, men det är först nu som jag kommit att tänka på dess längd. Anledningen till att jag inte tänkt så mycket på det innan är troligtvis för att även om lång, så är den inte långsam. Det händer saker hela tiden, så man hinner inte bli uttråkad och titta på klockan. Läs mer