Tag Archives: SNES

Lufia II: En lyckad prequel

3 Jun

Det andra spelet är det första. Eller tvärtom.Det här inlägget innehåller spoilers för handlingen till SNES-spelet Lufia II: Rise of the Sinistrals. Detta inkluderar spelets slut, men att berätta vad som händer där är kanske egentligen inte en spoiler, beroende på hur man ser på det. Om man har spelat det föregående spelet i serien vet man ju faktiskt redan hur Lufia II slutar.

Från inledningen till Lufia I.Det första spelet, Lufia & the Fortress of Doom, är på det stora hela inte något särskilt anmärkningsvärt spel. Det är inte dåligt, men det finns inte många saker som får det att stå ut från mängden av konsol-RPG. Du har dina hjältar som reser runt i en tämligen typisk fantasyvärld med en smula steampunk inslängt, slåss med slumpmässigt uppdykande fiender i turordningsbaserade strider och räddar världen från storskurken. Eller ja, i det här fallet rör det sig om flera storskurkar, fyra för att vara exakt. Det är de gudalika Sinistrals som hotar världen när de återvänder efter att 100 år gått sedan de senast besegrades. Det intressanta med spelet är dess inledning, som visar vad som hände för 100 år sedan, och där du får styra de fyra legendariska hjältarna precis när de är på väg in i Sinistralernas fästning för att besegra dem för första gången. Hjältarna är Maxim (förfadern till huvudpersonen i spelet), hans käresta Selan, polaren Guy, och alven Artea. Men saker och ting går inte riktigt som hjältarna tänkt sig… Läs mer

Före WoW: Rock N’ Roll Racing

19 Jun

Rock N’ Roll Racing till SNES kan sägas vara Blizzards (eller Silicon & Synapse, som de hette då) första uppföljare, då det i princip är en uppdaterad version av deras första spel, RPM Racing. Men vilken uppdatering!

Spelets upplägg är i stort detsamma som i RPM Racing, du har en bil som du kan utrusta på diverse sätt med hjälp av pengar du tjänar på att köra race, och måste se till att du kan ta dig uppåt i divisionerna och köra på fler banor. En skillnad är att du inte själv kan välja vilken bana du ska köra, utan varje division har ett visst antal banor som man roteras runt igenom ett antal gånger. Det finns också en del ny utrustning till ens fordon, speciellt på vapenfronten. Nu kan man inte bara släppa minor och andra otrevligheter bakom bilen, utan även skjuta på bilar framför sig med till exempel laserkanoner eller missiler. Den största nyheten rent speltekniskt är dock det faktum att du kan köpa nya bilar med bättre förmågor och som kan utrustas med andra vapen. Detta leder till att man måste tänka strategiskt och överväga om den är bättre att uppgradera den bil man redan har eller införskaffa en helt ny i stället. Man får också välja mellan ett antal olika förare som har sina egna speciella talanger som kan underlätta i körandet. Läs mer

Före WoW: RPM Racing

30 Maj

Spelföretaget Blizzard Entertainment är nu för tiden mest känt för sina tre stora spelserier, Starcraft, Diablo och Warcraft, med deras mest framgångsrika spel World of Warcraft i spetsen. Faktum är att de inte verkar vara så värst intresserade av att hitta på några nya spelserier, vilket i och för sig är ganska förståeligt då de säkerligen tjänar mer än nog med pengar på de tre de har. Men en gång i tiden, före World of Warcraft, gjorde Blizzard faktiskt andra spel, varav många numera har fallit i glömska eller enbart minns av nostalgiska gamla retronördar. Jag tänker därför ta en titt på några av dessa gamla Blizzard-spel och kanske få upp intresset för dem hos folk som bara associerar företaget med WoW, på gott och ont. Så låt oss börja med Blizzards allra första spel, RPM Racing till SNES. Läs mer

SNES-spel: Super Metroid

14 Jan

 

Spel: Super Metroid super-metroid-boite

Konsol: SNES

År: 1994

Genre: Plattform

Företag: Nintendo

 

Varning för spoilers

När jag var liten spelade jag Super Metroid hemma hos en kompis. Eller ja, jag fick aldrig spela, jag fick bara titta på. Men detta var inget konstigt, jag var likadan själv när folk var hemma hos mig och spelade så det gjorde inget. Faktum är att just Super Metroid var väldigt roligt att titta på. Skotten flög överallt och bossarna var bombastiska och coola. 

Jag har senare även spelat och klarat detta plattformsspel själv många gånger och det är väl bara att konstatera att det är roligare att spela än att bara titta på. Super Metroid bygger på den härliga idén att ens spelkaraktär, Samus Aran, får fler egenskaper att röra sig med längre och längre in i spelet. Exempelvis kan man inte hoppa så högt eller rulla som en boll innan man hittat de gadgets man behöver och när man väl hittat den sak man letat efter öppnar sig massor av nya ställen i spelet som man inte kunde komma åt innan. En förlösande känsla.

Bossarna i spelet är också väldigt häftiga. Det är inga små rackare man tar sig an, de är gigantiska och man kan lätt känna sig lite skraj när man möter dem. Jag vill dessutom minnas att jag tyckte det var ashäftigt att Crocomires skelett fanns kvar på det stället där man slogs mot honom, även om man återvände dit senare. Sånt kunde man aldrig uppleva i t.ex. Sonic!

Spelet lyckas dessutom förmedla känslan av att man är utlämnad. Man känner sig väldigt ensam på planeten Zebes, med undantag från de små gulliga djuren som då och då försöker hjälpa en. En intressant sak med de små djuren är att man kan rädda dem när man i slutet flyr från den exploderande planeten. Tar man en mindre omväg kan man finna de inlåsta i ett litet rum och därmed släppa ut dem.

De instängda små djuren

Men kanske är det just handlingen i spelet som gör att jag får en speciell känsla när jag spelar. Slutstriden mellan Samus och Mother Brain är en härlig dyst som får en spektakulär vändning tack vare att den gigantiska metroiden hjälper mig, med sitt eget liv som insats. Samma Metroid som tidigare var min fiende och försökte ta livet av mig!  Fantastiskt, och allt berättas utan ord.

Som avrundning kan vi ta en titt på den här härliga fanarten:

Publicerat av Ande