Tag Archives: TV-spel

Lufia II: En lyckad prequel

3 Jun

Det andra spelet är det första. Eller tvärtom.Det här inlägget innehåller spoilers för handlingen till SNES-spelet Lufia II: Rise of the Sinistrals. Detta inkluderar spelets slut, men att berätta vad som händer där är kanske egentligen inte en spoiler, beroende på hur man ser på det. Om man har spelat det föregående spelet i serien vet man ju faktiskt redan hur Lufia II slutar.

Från inledningen till Lufia I.Det första spelet, Lufia & the Fortress of Doom, är på det stora hela inte något särskilt anmärkningsvärt spel. Det är inte dåligt, men det finns inte många saker som får det att stå ut från mängden av konsol-RPG. Du har dina hjältar som reser runt i en tämligen typisk fantasyvärld med en smula steampunk inslängt, slåss med slumpmässigt uppdykande fiender i turordningsbaserade strider och räddar världen från storskurken. Eller ja, i det här fallet rör det sig om flera storskurkar, fyra för att vara exakt. Det är de gudalika Sinistrals som hotar världen när de återvänder efter att 100 år gått sedan de senast besegrades. Det intressanta med spelet är dess inledning, som visar vad som hände för 100 år sedan, och där du får styra de fyra legendariska hjältarna precis när de är på väg in i Sinistralernas fästning för att besegra dem för första gången. Hjältarna är Maxim (förfadern till huvudpersonen i spelet), hans käresta Selan, polaren Guy, och alven Artea. Men saker och ting går inte riktigt som hjältarna tänkt sig… Läs mer

Nördfavorit – Anita Sarkeesian

8 Jan

Anita Sarkeesian i en arkadhall.Debatten om huruvida elektroniska spel kan klassas som ett konstnärligt medium har pågått ett bra tag nu, och handlar ofrånkomligen ofta om hur olika människor definierar ”konst” (för att inte tala om ”spel”). Personligen är jag övertygad om att det interaktiva mediet har en oerhört stor potential att kunna generera väldigt intressant och värdefull konst, och att viss sådan faktiskt redan har genererats genom årens lopp, även om vi fortfarande bara är i början av mediets historia, med många staplande steg och intressanta idéer som fastnar i återvändsgränder. Ett av tecknen på spels konstnärliga potential är det faktum att de av vissa människor faktiskt har börjat kritiseras som konst. Många recensenter och skribenter har börjat titta på spel från annat än den rent tekniska synvinkeln, och börjat diskutera vad spels grafik, musik, handling, och kanske viktigast av allt, vad de låter spelaren göra, kan tänkas säga om spelets budskap och mening, avsiktligt eller oavsiktligt. En sådan person som analyserar spel, i hennes fall från en akademiskt feministisk synvinkel, är Anita Sarkeesian. Läs mer

Nördfavorit – Ralph H. Baer

11 Dec

TV-spelens fader.Det är ofta svårt att definiera en startpunkt, en definitiv uppfinnare, av de flesta kulturella medier, såsom film, musik, litteratur, teater eller serier. Så är också fallet när det gäller elektroniska spel, speciellt då denna övergripande term sedan kan delas in i underkategorier såsom datorspel, TV-spel, arkadspel och bärbara spel, som alla har sina egna historier och till en viss del började växa fram samtidigt, inspirerade av varandra, men utan någon direkt linjär progression från en kategori till nästa. Om vi fokuserar på endast TV-spel, det vill säga, interaktiva spel i form av en maskin kopplad till en TV-apparat, är det dock ganska allmänt vedertaget bland spelhistoriker att uppfinnaren av det första exemplet på mediet, ”TV-spelens fader”, hette Ralph Henry Baer, född 1922, död 2014. Läs mer

Märkliga-översättnings-teatern ger: ”Alltrades Abbey”

15 Jul

"Alltrades Abbey", eller vad det nu heter.En viktig balansgång när det gäller översättningar är mellan att vara trogen ord och formuleringar i originalet, och att vara trogen dess övergripande ton. Lägger man vikten på det senare innebär det ofta att man inte kan hålla sig helt och hållet till det tidigare. I en humoristisk text med många ordvitsar måste man till exempel ofta stuva om ord och meningar och hitta motsvarande roligheter som funkar på översättningsspråket, vilket som vi tidigare här i teatern visat kan leda till diverse ofrånkomliga problem. Med detta i åtanke kan man dock ändå undra om en del översättare fokuserar lite väl mycket på tonen, på bekostnad av intressanta detaljer från originalet. Läs mer

Den förste Belmont

8 Apr

Några av familjen Belmonts mest kända medlemmar.Konamis spelserie Castlevania är i första hand känd för att ha ett flertal välgjorda spel i sig, actionfyllda plattformsspel som erbjuder svåra spelutmaningar och/eller stora spelvärldar att utforska i stil med Metroid. Ett Castlevania-spels kvalitet brukar inte bedömas utifrån dess handling, men genom åren har det ändå vuxit fram en åtminstone någorlunda intressant historia som binder spelen samman. Denna historia berättar om familjen Belmont, som under århundraden har fört en kamp mot den ondskefulle vampyren Greve Dracula och hans underhuggare. Vart hundrade år återuppstår Dracula från de döda och vill ställa till med otyg, och varje gång plockar en medlem av familjen Belmont upp den magiska piskan kallad ”Vampire Killer” (av uppenbara skäl), tar sig in i Draculas slott och besegrar Greven. Genom åren har det gjorts en del variationer av denna historia, ibland återuppstår Dracula tidigare än beräknat, ibland är det inte Dracula som är huvudskurken, och ibland finns det ingen Belmont till hands utan någon annan får ta sig an deras uppgift. Men på det stora hela handlar ändå Castlevania-spelen i huvudsak om den långa kampen mellan Belmont och Dracula. Läs mer

DuckTales är inget skämt!

1 Apr

Såhär på första april, när det går att hitta massor med skämt och skojiga lurendrejerier runt om på internet och i verkligheten, tänkte jag istället skriva om en nyhet som skulle kunna vara ett skämt, men inte är det (kanske mest eftersom jag inte kunde komma på något bra aprilskämt för bloggen i år, ledsen!). Videon här nedan dök upp för några dagar sedan, och rörde säkert upp många nostalgiska känslor bland nördar:

 

Det handlar alltså om en modern remake av det gamla NES-spelet DuckTales, baserat på det tecknade Disney-barnprogrammet med samma namn och gjort av spelföretaget Capcom. Detta spel var ett av de som gick emot trenden bland TV-spel baserade på TV-program (eller på filmer, eller böcker, etc.), då sådana ofta är mer eller mindre undermåliga. Jag har inte spelat DuckTales själv, men jag är väl medveten om dess goda rykte som ett av de bästa NES-spelen någonsin, med snygg grafik, minnesvärd musik och intressanta spelmekanismer som användes i väldesignade nivåer. Och jag har definitivt sett det tecknade programmet, det var ett av mina favoriter som liten och håller faktiskt ganska bra fortfarande, med en relativt trogen adaption av klassiska Farbror Joakim-serier av Carl Barks och andra.

DuckTales till NES.Varför är det då så lätt att tro att utannonseringen av detta nya spel skulle vara ett skämt? En anledning är att det verkade otroligt att någon skulle göra ett nytt spel baserat på ett TV-program som inte har sänts på bra länge. Det mest logiska vore om Disney gjorde nya spel baserade på deras senaste produkter, oavsett hur omtyckt det gamla spelet var när det kom ut. Det är dock inte bara själva remaken av spelet som är överraskande, utan även vilka som är inblandade i det. Att Capcom håller i det hela bådar ganska gott med tanke på det företagets långa historia av klassiska spel och förmåga att uppdatera gamla klassiker. Det mest intressanta är dock att företaget som ska utveckla spelet är WayForward, då detta företag redan har gjort ett flertal mycket välgjorda spel baserade på licenser (till exempel spelversionen av Batman: The Brave and the Bold, och den smått geniala remaken av A Boy and His Blob), och verkar ha en uppenbar kärlek för klassiska 2D-plattformsspel med snygg grafik. Det hela känns lite för bra för att vara sant, men jag lovar att det inte är något aprilskämt.

Ännu bättre vore om remaken av spelet skulle innebära ett ny Farbror Joakim-TV-program också, men det är kanske närmare ett aprilskämt. Fast helt säker kan man uppenbarligen aldrig vara…

Publicerat av Fredde "Dream and friends"

Dr. Madonna

23 Okt

För några dagar sedan lyssnade jag på The Beatles svängiga låt ”Lady Madonna”. Medan jag hörde på den tänkte jag att ”den här låten skulle fungera utmärkt i ett TV-spel, till exempel ett Mario-spel”. Tydligen är jag inte den förste som tänkt det, eftersom jag senare upptäckte att det finns ett TV-spel med musik som liknar Lady Madonna väldigt mycket, och det är faktiskt ett Mario-spel! Lyssna på den här bakgrundsmelodin i det gamla trevliga pusselspelet Dr. Mario, och jämför med Beatles alster. Är det långsökt att tänka sig en viss likhet? Här är en mer direkt jämförelse mellan de två styckena:

Dr. Mario-musiken är inte en rak kopia av Beatles-låten, den är i ett annat tempo och har diverse egna vändningar. Men Nintendo-musikern som ligger bakom Dr. Mario-musiken (för att inte tala om massor med annan klassisk Nintendo-musik), Hirokazu ”Hip” Tanaka, lär vara ett Beatles-fan, och har faktiskt samplat små stycken ur Beatles-låtar i exempelvis EarthBound, så det är inte omöjligt att han låtit sig inspireras av Paul McCartneys pianoklinkande när han skulle göra lite passande pussellösarmusik. Ska man få inspiration är det bäst att få den från de bästa.

Och om nu någon skulle bli upprörd över en skandalös låtstöld kan det vara värt att påpeka att Lady Madonna i sig har sitt ursprung i när Paul McCartney försökte sig på en imitation av blueslegenden Fats Domino, och det har sagts att den speciellt påminner om jazzmusikerns Humphrey Lytteltons låt ”Bad Penny Blues”. Jag tycker att Lady Madonnas likheter med den låten är minst lika stora som Dr. Mario-musikens likheter med Lady Madonna. Så om någon tycker att Hip Tanaka borde skämmas så borde Paul McCartney banne mig göra det också!

Publicerat av Fredde

Solnedgång över Paragon City

2 Okt

Ägarna av superhjälte-MMORPG:et City of Heroes har utannonserat att all utveckling av spelet har stoppats, och att spelets servrar ska stängas ned i slutet av november. När jag nåddes av denna nyhet fick jag för första gången känna på en känsla som många spelnördar drabbats av genom åren, det vemod som kommer av att ens favorit-onlinespel läggs ner (även fast jag inte spelat City of Heroes på väldigt länge). För det är något speciellt med just den genre som kallas MMO, Massive Multiplayer Online (och som inte nödvändigtvis också måste vara RPG, även om det i de flesta fall är det). Läs mer

Nördfavorit – Scott Pilgrim

15 Jul

Seriefiguren Scott Pilgrim, skapad av Bryan Lee O’Malley, är egentligen inte någon extraordinär figur, även om det är möjligt att många nördar gillar honom eftersom de till en viss del kan identifiera sig med honom. Han är en 20-någonting halvnördig slacker som bor i Kanada, gillar TV-spel, spelar i ett band med några polare och har tjejproblem. I början av den första serievolymen med honom dejtar han en tjej (Knives Chau) som är betydligt yngre än honom själv, tills han träffar på sin drömtjej, den mystiska amerikanskan Ramona Flowers. Resten av serien handlar i huvudsak om hur hans relation till Ramona utvecklas, en relation som blir mer och mer komplicerad. Läs mer

Wreck-It Ralph: Ett tecken i tiden?

7 Jun

I och med att den Disney-ägda animationsstudion Pixar har skördat sådana stora framgångar med sina datoranimerade filmer är det lätt hänt att man glömmer att Disney själva fortfarande håller på att göra animerade filmer, orelaterade till Pixar. 2010 kom till exempel Tangled ut, vilken var Disneys 50:e ”officiella” tecknade långfilm, och den var, trots mindre lovande trailers, faktisk ganska hyfsad, och definitivt en passande film att fira det uppnådda antalet med. 2011 kom en ”traditionellt” animerad film om Nalle Puh, och i år är det alltså dags med ännu en datoranimerad film, med titeln Wreck-It Ralph. Läs mer